Stå inte för nära kanten

Under mingel hos Hoi förlag på Bokmässan så träffade jag Annika Mayer som sålde in sin bok Stå inte för nära kanten till mig. "En norrlänsk Bridget Jones" beskrev hon den som, men det håller jag nog inte riktigt med om. Det här är en ganska mörk berättelse först, men den blir ljusare.

Medan man sitter med skämskudden och fnittrar över det Bridget Jones råkar ut för så är Hanna (huvudpersonen i boken) mer en person jag vill skaka om och prata allvar med. Varför förstår hon inte vad hon håller på med? Varför lyssnar hon inte på sina vänner? Varför ser hon inte mönstrena?

Jag tycker att allvaret i boken påminner om Anna Fredrikssons Augustiresan - det är lite obehagligt att läsa om det som händer eftersom det är välbeskrivet och ligger lite för nära den värld vi lever i. I Augustiresan är det vuxenmobbing på arbetsplatsen och ja, det finns väl lite av det i Mayers bok också, men utöver det så är det de mindre trevliga sidorna av singelliv och dejting som kommer fram - men att det finns fina sidor visas också. När Hanna väl börjar få ordning på prioriteringarna i sitt liv känner jag att jag slappnar av och slutar skälla på henne i mitt huvud.

Det här en bok som inte alls var vad jag förväntade mig och jag tror tyvärr att det påverkade min läsning lite. Jag förväntade mig skratt och trams och fick allvar och eftertänksamhet. Jag märker att jag fortfarande långt efter läsning går och tänker på vissa delar och det är ett bra betyg, men jag hade nog uppskattat den ännu mer om jag inte haft förutfattade meningar.

Annika, tack för boken (och tack till Hoi) och lycka till med fortsättningen, jag följer dig med spänning.