Bättre sent än aldrig...

Jag hänger (lite sent) på enkäten som startade hos Glory box.

Jobbet:

Pga karpaltunnelsyndrom i händerna som en del av min graviditet så är jag sjukskriven på heltid och gör ingenting jobbrelaterat. Första gången på tio år. Ganska skönt.

Senaste böckerna jag läste:

Den store Gatsby, Korparna och En shopaholic i väntans tider. Gillade endast den sista.

Böcker jag läser just nu:

Jag påbörjade Ali Shaws Flickan med glasfötter häromdagen men läslusten har fått sig en törn pga ett väldigt sorgligt besked förra veckan. Får se när jag orkar läsa igen.

Böcker jag ser fram emot: 

Jag har ingen koll på nya böcker, brukar mest läsa om dem på andra bloggar och bli sugen. Däremot ser jag fram emot att läsa flera av mina hyllvärmare.

Senaste filmerna jag såg:

Ted på bio - stortskön, helt min och Grefvens humor. Häromdagen hyrde jag American Pie reunion som jag också gillade. Idag har jag hyrt Joyful noise - skön musik och Dolly Parton är alltid Dolly Parton.

Filmer jag ser fram emot: 

Ähm. Noll koll.

Senaste teveserierna jag såg: 

Big bang theory, Community, Hart of Dixie, Glee, New Girl. Har mycket tid över numera.

Teveserier jag längtar efter:

Game of Thrones säsong 3

Musik jag lyssnar på just nu:

Mycket r n'b - har en skön lista på Spotify.

Musik jag ser fram emot:

Seriöst, jag ser inte fram emot saker. Jag lever i nuet (yeah right, bra försök).

En bok om mig!

På sistone har böckerna jag läst inte riktigt fallit mig i smaken så jag tänkte att jag behövde något lättsmält och roligt, valet föll på Sophie Kinsellas En shopaholic i väntans tider. Jag har inte läst Shopaholic-serien men förra året inför vårt bröllop läste jag om Shopaholic när hon ska gifta sig, nu i år tycket jag det passade med när hon ska ha barn.

Den här boken levde upp till allt jag ville ha, den var rolig, snabbläst, mycket igenkännande (nästan pinsamt att erkänna att jag hittade massvis med likheter) och precis vad jag behövde.

Becky är med barn och upptäcker då en helt ny shoppingvärld - barnvagnar, visst behöver man flera olika, en för shopping, en för att klättra i berg och en för sandstranden? Varför är inte hennes man lika engagerad som hon? Förutom då när hon byter till kändisarnas gynekolog Venetia som visar sig vara hans ex - då börjar han minsann engagera sig. I henne. Hrm...

Visst blir boken ibland lite för mycket och jag vill säga till henne att tagga ned, men bitvis är den helt i prick med alla känslor och tankar som kan dyka upp i en blivande mammas huvud - iaf i mitt. Hur sexig är man egentligen i stödstrumpor (inte ett dugg), vem/vilka ska man lyssna på när det gäller barnråd osv?

Kul och läsvärd om man gillar enkel underhållning och kanske speciellt om man är eller har varit gravid och gillar att shoppa. Vilket stämmer på mig.

Den där om Gatsby

Genom Anna fick jag tips om Lundströms radiocirkel där F Scott Fitzgeralds Den store Gatsby skulle läsas och diskuteras. Jag läste den under litt.vet-kursen någon gång i början av 2000-talet och tyckte att det var dags för en omläsning. De senaste tre fredagarna har jag hetsläst tre kapitel och sedan har jag suttit ensam i min morgonrock framför radion på lördag morgon kl. 8.

Så. Vad tyckte jag då? Jo, för tolv år sedan tyckte jag inte om boken. Jag fattade inte alls storheten med den och det enda jag kommer ihåg ifrån analysdiskussionerna är den stora glasögonskylten som kunde representera Gud som ser allt. När jag nu läste om boken la jag knappt märke till dem, de var inte alls en lika stor del av boken som jag trodde. Tyvärr kan jag inte heller säga att jag förstod boken bättre eller gillade den mer den här gången. Inte ens radiocirkeln hjälpte. Visst fick den mig att inse några saker jag inte tänkt på när jag läste men samtidigt hade jag nog gärna sett (hört?) att de analyserat den mer.

Kanske ger jag den en tredje chans om tolv år igen. Kanske inte.

Korparna schmorparna

I söndags träffades Bokmaskarna och åt en ljuvligt frukost hemma hos H och dissekerade Korparna av Tomas Bannerhed. Vi var fyra av fem som läst den och vi var ganska rörande överens om att det var några timmar av vårt liv vi aldrig får tillbaka. Den var alldeles för dyster, händelselös och vi ville alla bara att pappan skulle ta livet av sig på första sidan. Ingen av oss kände någon empati för karaktärerna. Jämförelser gjordes med O'Neills Lång dags färd mot natt som vi läste i somras - också en dysfunktionell och deprimerad familj men där klev den under huden och man ville att de skulle få hjälp - i Korparna väntade vi mest på att döden skulle göra slut på eländet.

Vad fåglarna ska symbolisera förstod vi inte riktigt heller, jo, korparna är ju döden men de andra? Vad är grejen?

Under Bokmässan var jag en kort stund och lyssnade på när Jenny Jägerfeld berättade om "Psykologer läser" där de behandlade just Korparna. Jag hade då inte läst den ännu men skrev ned lite punkter ändå. När jag sedan läste boken kunde jag kolla om jag höll med eller förstod bättre osv. Tyvärr hjälpte det mig inte mycket det heller.

Nej, tyvärr. Det här var inte min typ av bok.

Hänt se'n sist

Vunnit en grön påse hos Enligt O som den 10 000:e kommentaren

Fiskat upp en bok hos Paperback lover när hennes blogg hade fiskdamm

Läst om Den store Gatsby och följt Lundströms radiobokcirkel tre lördagar i rad

Bokbubblat om Hello Kitty must die

Bokmaskat om Korparna och The prime of Miss Jean Brodie - båda sågades hårt

Blivit heltidssjukskriven pga karpaltunnel i händerna - trots detta har jag knappt hunnit läsa eller blogga

Kulturkväll med Bokmaskarna

Igår skulle Bokmaskarna ut och fira att en av maskarna fyllt 40 och vi gav henne en biljett till Lika för lika på Gbgs stadsteater (samt middag och lite annat kul). Jag bestämde mig snabbt för att läsa pjäsen innan jag såg den så gårdagen spenderades med te, bok och gungstol framför gasolkaminen. Pjäsen var väldigt lättläst och snabb, lite smårolig och i övrigt väldigt typisk för en Shakespearekomedi. Någon klär ut sig, någon förväxlas och alla får den/det de ska i slutet. Kan låta lite tråkigt men precis som med vissa böcker (t.ex. viss chick lit) så kan det ibland vara skönt att veta hur det slutar men inte varför.

Att se pjäsen någon timma efter att man läst den har både för- och nackdelar. Fördelen är att det är kul att se hur den tolkas när man har den så färskt i minnet, man kan också lätt hänga med i handlingen. Nackdelen är att det kan bli lite tråkigt, "jag har ju precis läst den och nu får jag hela manuset en gång till..."

Pjäsen har fått goda recensioner och jag är benägen att hålla med, den bjöd på skratt (ofta tyckte jag dock att dessa var rätt billiga försök från Örjan Ramberg) och den var ganska trogen originalet med endast små utsvängningar och moderniseringar. Sevärd, men inte det bästa jag sett. När det gäller Shakespearetolkningar är jag fortfarande svag för 123 Schtunks föreställningar.

Vi ska också bli 3

Jag är gravid med mitt och Grefvens första barn, en liten Grefvinna. Detta har påverkat min läsning litegrann, jag vill gärna läsa om graviditeter - men helst bara fiktiva sådana. Jag har väl köpt några få "faktaböcker" om graviditeter och barn men inte ens bläddrat i dem än. Jag vill liksom inte riktigt ta in det på riktigt ännu och dessutom vill jag inte läsa mig till hur det är och ska vara. Allt är ju så individuellt.

Men så kom ju Johanna Ögren och Daniel Åberg ut med sin bok När 2 blev 3 och jag blev lite sugen. Jag har läst Dannyboy och kärleken innan och jag besökte ju Bokhoras mingel under bokmässan. Tänkte att jag ger deras bok en chans. Vad glad jag är att jag gjorde det! Jag gillar den så mycket, det är inte en bok om HUR DET ÄR utan en bok om HUR DET ÄR/VAR - FÖR DEM. Inte sagt att all ahar det så eller känner så, utan de berättar SIN version. Ta till dig av det du vill.

Jag kan inte ännu ta till mig av allt och precis som de skriver att man tror att allt ska bli på ett sätt och det blir på ett annat så sitter jag där och läser hur deras liv har förändrats och tänker "ja ja, men så kommer det inte bli för oss" samtidigt som en liten, liten del av mig inser att jo, det blir det nog.

Jag gillar också att man får två versioner av samma händelse. När pappa Daniel berättar sin version av förlossningen gråter jag och tänker att det där skulle kunna vara Grefvens ord. Hans försök att hålla sig stark och modig fastän hans fru ligger i tårar och har ont. Hur man vill skydda den man älskar från allt av ondo.

Överhuvudtaget är det nog Daniel som jag mest relaterar till genom boken - jag tycker att han påminner mycket om Grefven och jag vet redan nu innan att Grefven kommer bli en fantastisk pappa och ta väl hand om både mig och vår lilla Grefvinna.

Och vet ni vad? Efter lite tjöt plockade Grefven igår upp boken och började läsa. Jag försökte trycka på att han ju kan lära sig något av den, han är ju ingen storläsare direkt men kan tänka sig att läsa böcker om han kan lära sig något av dem.

Chick lit heaven

Tror den här sidan kan vara skadlig för mitt bokköpande...

Bloggtips - en fara för läsandet?

Det farliga med att läsa bloggar är alla tips man får på saker man vill läsa hela tiden. Eller som när jag igår surfade in hos Och dagarna går och såg att det ska gå en radio-bokcirkel  med Lundström om Den store Gatsby, en bok jag velat läsa om ganska länge. Hux flux har jag nu lånat boken, ska idag hetsläsa så att jag kan gå upp tidigt på lördag morgon och följa med i diskussionerna.

Hörde jag boknörd?

Livet som hamster är inte lätt

Efter snyftaren Boel  och Oscar behövde jag något snabbt, underhållande och kravlöst - valet föll på läckerbiten En hamsters dagbok - Edward 1990-1990 av Miriam och Ezra Elia.

När jag såg boken på mässan kunde jag inte låta bli den, hur söt kan inte en bok om en filosofisk hamster vara? Och den ÄR så söt som man tror. Helt ljuvlig. Vi får följa den filosofiske och bittra hamstern Edward under några månader när han berättar sådana saker som:

"Onsdagen den 3 september - Varför skriva? Livet är en bur av tomma ord." (s. 43)

Läs den!

En riktig snyftare

Ja, det är vad jag har läst ikväll. Antingen så berör den här boken mig rejält eller så spökar gravidhormonerna - jag tror på en blandning. Jag har precis läst Josefine Sundströms Boel och Oscar, en jättefin bok om den oväntade vänskapen mellan 30-åriga Boel och 90-åriga Oscar. De bor grannar och pga en vattenskada kommer de inpå varandras liv. Båda har de sorger med sig, båda har de kärlek och värme som vill ut.

Berättelsen berör mig på flera plan. När man får läsa om Oscar och hans fru Gerda, som nu vårdas på hem och inte känner igen honom, så gråter jag och tänker på hur jobbigt det kan bli när jag och Grefven är gamla om vi inte båda får må bra. När Gerda berättar hur hon vantrivs på hemmet gråter jag och tänker på farmor. När Boel berättar om hur hennes älskade Daniel svek henne gråter jag för dem som varit i sådana situationer. Cancer, död, familjeförhållanden - allt finns med och lockar fram tårar men trots detta är det en väldigt fin bok. Jag gillar att den berör, annars hade den inte varit läsvärd. Dessutom är den lätt och snabbläst.