I Bokmaskarna bestämde vi att vår senaste tremånadsperiod skulle handla om Jonathan Troppers böcker och då passade jag på att även läsa dem i Pocketlovers utmaning Tre på tre.
Konsten att tala med en änkling behandlades den här gången och den föll mig verkligen i smaken (även om jag gillade hans andra också). Oj så den berörde mig! Jag grät mig igenom halva boken, vilket, visade det sig, inte de andra Bokmaskarna gjorde. Jag vet inte om det var tanken på att förlora sin älskade eller frågan över hur man går vidare som berörde mig mest. Tropper tar ju ofta upp lite jobbiga ämnen men med en humor som passar och gör att det nattsvarta blir lite mer silverkantat. Det tycker jag att han lyckas med i den här också, men samtidigt så tycker jag att den var mycket mer sorglig än Sju jävligt långa dagar och Fördelen med en kollaps.
Det var så många fina karaktärer i den här, tonårspojken Russ som vill att Doug ska bli hans styvpappa. Dougs pappa som bara har korta stunder av klarhet där han är sig själv, jag blir väldigt berörd av mamman när hon berättar om hur det är att förlora sin make varje dag. I Bokmaskarna konstaterade vi att hans böcker har lite samma tema, karaktärer och handling - men ändå skiljer de sig åt. Till nästa gång ska vi läsa Boken om Joe så har vi läst alla som finns på svenska - ska bli kul att se hur den berör.
onsdag 30 oktober 2013
söndag 27 oktober 2013
Drömmer om omslagen
Med bebis, jobb, renovering, utmaningar och två bokklubbar blir det inte så mycket tid över till nöjesläsning - mina bokhyllor sväller över av härliga chick lits som jag suktar efter men aldrig hinner läsa... Trots detta vill jag ha fler - jag älskar omslag och de drar mig till dem. Jag tänker att mitt liv blir så mycket bättre om jag har dem i min ägo, att boken måste vara lika fantastisk som omslaget/titeln.
Se bara:
Se bara:
lördag 26 oktober 2013
Att Darcyfiera sin dotter
Ja, Lill-Grefvinnan borde absolut ha en Mr Darcy-docka. Och en tote bag. Boken har hon redan...
Samtliga hittas hos Adlibris
Samtliga hittas hos Adlibris
Sabbade ljudboken Fforde?
Jag är inget fan av ljudböcker - kanske är det för att min mamma läste högt för mig när jag var liten, spelade in det på band och jag sedan lyssnade på det när jag skulle somna fram tills jag var tretton? Jag är en sådan som somnar på föreläsningar (eller monologer) eftersom jag förknippar någon som pratar länge med att jag ska somna.
Men.
I somras så ville maken att jag skulle hjälpa till med renoverandet och bad mig måla brädorna som ska utgöra vår fasad. Ca 200 brädor. Rätt många målartimmar... jag hade ca 3-5 böcker som skulle läsas till de olika bokklubbarna och undrade hur han tänkte att jag skulle hinna läsa och måla samtidigt. Lösningen var såklart Storytel.
Efter att ha lyssnat på Fjärilseffekten i somras har jag sedan glömt att säga upp kontot och när jag kom på att det bara ligger och drar pengar så bestämde jag mig för att börja utnyttja det. Tyvärr finns väldigt få av de böcker jag vill/ska läsa där (kanske är de för nya eller för gamla eller för engelska) men det visade sig att det fanns en Katie Fforde där som jag inte läst. Fforde är en författare jag förknippar med oktober eftersom jag har som tradition att läsa henne just den månaden så det passade mig utmärkt - dessutom var den endast 3 timmar lång.
Typiskt för en Katie Fforde bok är:
* Gammalt hus någonstans i England
* Ung kvinna som inte har någonstans att bo/måste flytta
* En sur, men snäll man (tänk Mr Darcy)
* En charmig, men fel man (tänk Mr Wickham)
* En hund
* Kärlek
Restoring Grace har alla dessa ingredienser, förutom hunden. dessutom har den tre kvinnor med hussituationer och två "Mr Darcy". Det här var inte det bästa hon skrivit, men jag ska samtidigt säga att jag inte gett den riktigt samma chans som de andra jag läst. Den här lyssnades på i olika omgångar när jag körde bil = några minuter då och då samt inte 100% uppmärksamhet. Dessutom störde jag mig lite på uppläsaren som skulle göra olika röster - lite charmigt försök men karlarna lät som karikatyrer... Tyvärr.
Men.
I somras så ville maken att jag skulle hjälpa till med renoverandet och bad mig måla brädorna som ska utgöra vår fasad. Ca 200 brädor. Rätt många målartimmar... jag hade ca 3-5 böcker som skulle läsas till de olika bokklubbarna och undrade hur han tänkte att jag skulle hinna läsa och måla samtidigt. Lösningen var såklart Storytel.
Efter att ha lyssnat på Fjärilseffekten i somras har jag sedan glömt att säga upp kontot och när jag kom på att det bara ligger och drar pengar så bestämde jag mig för att börja utnyttja det. Tyvärr finns väldigt få av de böcker jag vill/ska läsa där (kanske är de för nya eller för gamla eller för engelska) men det visade sig att det fanns en Katie Fforde där som jag inte läst. Fforde är en författare jag förknippar med oktober eftersom jag har som tradition att läsa henne just den månaden så det passade mig utmärkt - dessutom var den endast 3 timmar lång.
Typiskt för en Katie Fforde bok är:
* Gammalt hus någonstans i England
* Ung kvinna som inte har någonstans att bo/måste flytta
* En sur, men snäll man (tänk Mr Darcy)
* En charmig, men fel man (tänk Mr Wickham)
* En hund
* Kärlek
Restoring Grace har alla dessa ingredienser, förutom hunden. dessutom har den tre kvinnor med hussituationer och två "Mr Darcy". Det här var inte det bästa hon skrivit, men jag ska samtidigt säga att jag inte gett den riktigt samma chans som de andra jag läst. Den här lyssnades på i olika omgångar när jag körde bil = några minuter då och då samt inte 100% uppmärksamhet. Dessutom störde jag mig lite på uppläsaren som skulle göra olika röster - lite charmigt försök men karlarna lät som karikatyrer... Tyvärr.
fredag 25 oktober 2013
I killed my darlings - eller iaf en av dem.
Till kursen jag läser (eller läste, vet inte om jag ska hoppa av eller inte...) så har jag läst om två favoriter; Austens Pride and Prejudice och Fieldings Bridget Jones's diary. Jag är väldigt glad att jag "var tvungen" att läsa om dem för ingen av dem var som jag mindes.
När det gäller P&P så märker jag att jag har sett BBC versionen så mycket att jag trodde den var boken, nu är de ju väldigt nära varandra men något jag lärde mig var att den kända "blöta-skjortan-scenen" inte finns med i boken - inte ens i närheten. Jag blev ganska förvånad, hade helt glömt det. Jag skrattade på flera ställen och blev nyförtjust i boken, verkligen härlig läsning!
Det var lite samma med Bridget Jones's diary, jag har sett filmerna så många gånger att jag knappt kom ihåg boken. Sedan är det ju 15 år sedan jag läste den också... Här visste jag dock att film och bok skiljer sig åt ganska mycket, men det stör mig
inte, det är som att få två bra grejer som påminner om varandra bara. Det intressanta är att när jag läste den första gången ( jag var väl typ 19-20) så älskade jag den. Verkligen älskade. Jag skrattade högt och hade aldrig reagerat så på en bok innan. Jag hade ju iofs inte läst så mycket innan, var ingen bokfantast förrän ganska sent och de
ssutom är ju den här (typ) den första chick liten. Nu när jag läste om den så var den inte lika rolig, inte lika spännande och inte lika intressant. Kanske är det för att jag läst så mycket mer chick lit nu? Kanske är det för att jag är äldre? Då, när jag läste den, skulle ju mitt festande singelliv börja - nu är det slut (och glad är jag för det, familjelivet 30+ är klart skönare, även om man fortfarande ibland är uppe halva natten, men av andra skäl...). Inte så att jag tyckte illa om den, men det var inte alls samma bokupplevelse som för 15 år sedan.
När det gäller P&P så märker jag att jag har sett BBC versionen så mycket att jag trodde den var boken, nu är de ju väldigt nära varandra men något jag lärde mig var att den kända "blöta-skjortan-scenen" inte finns med i boken - inte ens i närheten. Jag blev ganska förvånad, hade helt glömt det. Jag skrattade på flera ställen och blev nyförtjust i boken, verkligen härlig läsning!
Det var lite samma med Bridget Jones's diary, jag har sett filmerna så många gånger att jag knappt kom ihåg boken. Sedan är det ju 15 år sedan jag läste den också... Här visste jag dock att film och bok skiljer sig åt ganska mycket, men det stör mig
inte, det är som att få två bra grejer som påminner om varandra bara. Det intressanta är att när jag läste den första gången ( jag var väl typ 19-20) så älskade jag den. Verkligen älskade. Jag skrattade högt och hade aldrig reagerat så på en bok innan. Jag hade ju iofs inte läst så mycket innan, var ingen bokfantast förrän ganska sent och de
ssutom är ju den här (typ) den första chick liten. Nu när jag läste om den så var den inte lika rolig, inte lika spännande och inte lika intressant. Kanske är det för att jag läst så mycket mer chick lit nu? Kanske är det för att jag är äldre? Då, när jag läste den, skulle ju mitt festande singelliv börja - nu är det slut (och glad är jag för det, familjelivet 30+ är klart skönare, även om man fortfarande ibland är uppe halva natten, men av andra skäl...). Inte så att jag tyckte illa om den, men det var inte alls samma bokupplevelse som för 15 år sedan.
måndag 14 oktober 2013
Det eviga dilemmat?
Jag är engelsklärare. Jag är bloggare. Jag älskar Pride & Prejudice och Bridget Jones's diary. Hur kan det då vara så svårt att få ihop ett blogginlägg på formell engelska, där jag jämför dessa verk, till kursen jag läser?
Etiketter:
blogga blogga blogga,
chick lit,
Jane Austen,
plugga
fredag 11 oktober 2013
Doktor snark
Ikväll har delar av Bokbubblarna varit och sett Krister Henriksson på Göteborgs stadsteater där han framför Doktor Glas. Föreställningen var imponerande - enkel scenografi och Henrikssons monolog och vi i publiken är där med doktorn.
Men.
Jag har läst Doktor Glas flera gånger och jag fattar verkligen inte vad som är så bra med den. Jag tycker (fortfarande) att den är riktigt intetsägande och ointressant. Första gången jag läste den skrev jag "En gubbe som inte gillar sex - orealistiskt". Okej, så jag är lite äldre och klokare och kanske inte riktigt skulle uttrycka det så - men nej, den är fortfarande såååå tråkig. Jag somnade nästan under föreställningen - och de delar då jag var vaken funderade jag på om jag kunde få ta ett av Doktor Glas piller...
Om man som läsare är ute efter mord, ångest och moraliska frågor så tycker jag att Dostojevskijs Brott och straff är att föredra.
Men.
Jag har läst Doktor Glas flera gånger och jag fattar verkligen inte vad som är så bra med den. Jag tycker (fortfarande) att den är riktigt intetsägande och ointressant. Första gången jag läste den skrev jag "En gubbe som inte gillar sex - orealistiskt". Okej, så jag är lite äldre och klokare och kanske inte riktigt skulle uttrycka det så - men nej, den är fortfarande såååå tråkig. Jag somnade nästan under föreställningen - och de delar då jag var vaken funderade jag på om jag kunde få ta ett av Doktor Glas piller...
Om man som läsare är ute efter mord, ångest och moraliska frågor så tycker jag att Dostojevskijs Brott och straff är att föredra.
Den ytliga bokälskarens svaghet
Jag skulle bara lämna en bok på biblioteket när denna skönhet fångade min blick och fick följa med hem. Visst känner ni igen situationen?
torsdag 10 oktober 2013
Nobel schmobel
Med risk för att bli utbuad och utpetad ur #boblmaf tänker jag ändå erkänna att jag inte intresserar mig ett dugg för Nobelpriset. Vad jag gjorde kl. 13 idag? La på mer parkeringspengar på bilen och tog en solskenspromenad. När jag någon timma senare öppnade instagram var det svårt att inte ta del av vad som hänt och vem som fått priset. Tänka sig att det faktiskt blev en jag kände till och dessutom läst. Jag kan dock inte ge någon eloge till mig själv för det då det var i Bokmaskarna och det inte var mitt val. Men men, här är lite tankar jag hade kring Kärlek, vänskap, hat när jag läste den 2011.
onsdag 9 oktober 2013
Jag rekommenderar Broken Wheel
Ni vet den där arga känslan när man måste pausa i sin bok för att gå och undervisa? Ja, så kände jag idag när jag hade 30 ynka sidor kvar i Katarina Bivalds fantastiskt mysiga debutroman Läsarna i Broken Wheel rekommenderar. Åh så feelgood den är! Så handlar den om böcker också - överallt smyger sig titlar, karaktärer och författarnamn upp - ibladn känns det också som att Bivald är en del av #boblmaf på twitter för jag tycker att några av huvudpersonen Saras tankar verkar ha diskuterats flitigt där.
Sara är en svensk boknörd som föredrar en boks värld över den verkliga. Hon har ett tag brevväxlat med Amy Harris, en äldre dam som bor i den lilla hålan Broken Wheel i Iowa, USA. När Saras bokhandel lägger ned och hon står utan jobb bestämmer hon sig för att åka och hälsa på Amy. Tyvärr visar sig Amy vara död när Sara väl kommer dit.
Så vad händer nu?
Jo, "stadens" invånare beslutar sig för att ta hand om Amys turist (som hon kallas) och det blir ett äventyr som påverkar dem alla.
Mer tänker jag inte avslöja om handlingen men åh, läs den! Älskar du böcker? Förmodligen ja, eftersom du sitter och läser en bokblogg... Då ska du läsa den. Läs den även om du inte gillar böcker. Bara läs! Den är feelgood, den är ljuvlig och den är rolig. Vissa repliker alltså, oh my! Karaktärerna är riktigt underhållande och den bjuder på lite överraskningar.
Jag tycker att den påminner lite om Katie Ffordes böcker vilket är en komplimang eftersom jag älskar Fforde. Bra debut!
Sara är en svensk boknörd som föredrar en boks värld över den verkliga. Hon har ett tag brevväxlat med Amy Harris, en äldre dam som bor i den lilla hålan Broken Wheel i Iowa, USA. När Saras bokhandel lägger ned och hon står utan jobb bestämmer hon sig för att åka och hälsa på Amy. Tyvärr visar sig Amy vara död när Sara väl kommer dit.
Så vad händer nu?
Jo, "stadens" invånare beslutar sig för att ta hand om Amys turist (som hon kallas) och det blir ett äventyr som påverkar dem alla.
Mer tänker jag inte avslöja om handlingen men åh, läs den! Älskar du böcker? Förmodligen ja, eftersom du sitter och läser en bokblogg... Då ska du läsa den. Läs den även om du inte gillar böcker. Bara läs! Den är feelgood, den är ljuvlig och den är rolig. Vissa repliker alltså, oh my! Karaktärerna är riktigt underhållande och den bjuder på lite överraskningar.
Jag tycker att den påminner lite om Katie Ffordes böcker vilket är en komplimang eftersom jag älskar Fforde. Bra debut!
tisdag 8 oktober 2013
Bokmässeord: Kändisfrottering
fredag 4 oktober 2013
Fördelarna med Tropper
Lagom till Bokmässan dök Troppers nya bok upp i min brevlåda och eftersom jag precis stiftat bekantskap med den karln så dröjde det inte länge innan jag läst Fördelarna med en kollaps.
När den lagom misslyckade Silver en dag faller ihop visar det sig att han är döende - hans hjärta pallar inte mera. Hans före detta frus blivande man är läkaren som kan rädda honom med en operation. Hans gravida tonårsdotter har äntligen börjat kalla honom pappa. Det finns kvinnor som ligga med honom.
Men... Silver anser inte att hans liv är värt att räddas. Hur ska de nå honom?
Tropper levererar även här relationsdrama med viss tragikomik, men jag tycker att det är mer allvar i den här än i Sju jävligt långa dagar. Jag gillar det. Jag gillar den splittrade familjen som vill hitta ett sätt att fungera. Jag älskar Silvers pappa som inte ger sig utan hittar på fyndiga sätt att få sonen att se vad som betyder något. Jag hat-älskar slutet - Tropper lyckas med något som väldigt få författare gör och det är att inte få mig förbannad på slutet.
Mer än så här säger jag inte, läs den istället.
Tack Gilla Böcker för rec.ex.
När den lagom misslyckade Silver en dag faller ihop visar det sig att han är döende - hans hjärta pallar inte mera. Hans före detta frus blivande man är läkaren som kan rädda honom med en operation. Hans gravida tonårsdotter har äntligen börjat kalla honom pappa. Det finns kvinnor som ligga med honom.
Men... Silver anser inte att hans liv är värt att räddas. Hur ska de nå honom?
Tropper levererar även här relationsdrama med viss tragikomik, men jag tycker att det är mer allvar i den här än i Sju jävligt långa dagar. Jag gillar det. Jag gillar den splittrade familjen som vill hitta ett sätt att fungera. Jag älskar Silvers pappa som inte ger sig utan hittar på fyndiga sätt att få sonen att se vad som betyder något. Jag hat-älskar slutet - Tropper lyckas med något som väldigt få författare gör och det är att inte få mig förbannad på slutet.
Mer än så här säger jag inte, läs den istället.
Tack Gilla Böcker för rec.ex.
onsdag 2 oktober 2013
Sammanfattning september
September visade sig bli en bra läsmånad - tänk vad pendling och en bokmässa kan göra :-)
Sämst: Svindlande höjder
Roligast: Dålig karma
Irriterande slut: En engelsman i Paris, Vi måste sluta ses på det här sättet
Frågetecken: På drift
- Pride & Prejudice - Jane Austen
- Dålig karma - David Safier
- Sju jävligt långa dagar - Jonathan Tropper
- Vi måste sluta ses på det här sättet - Lisa Bjärbo & Johanna Lindbäck
- På drift - Jack Kerouac
- En engelsman i Paris - Nicolas Barreau
- Notorious nineteen - Janet Evanovich
- Svindlande höjder - Emily Brontë
Sämst: Svindlande höjder
Roligast: Dålig karma
Irriterande slut: En engelsman i Paris, Vi måste sluta ses på det här sättet
Frågetecken: På drift
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)