Storsnyftarboken "alla" läst

Okej, så jag har läst den. Nu, hundra år efter alla andra. Och ja, den är så bra som alla säger. Ja, jag storlipade de sista hundra sidorna. Jag visste inte hur jag ville att den skulle sluta - fanns det något sätt den skulle kunna sluta lyckligt?

Många känslor, mycket irritation över vissa av karaktärerna, viss igenkänning av den kvinnliga huvudpersonens klädsmak och oj vad jag vill se den här som film. Välskriven, medryckande och fin - den var inte alls vad jag hade trott. Jag trodde det skulle vara en helt vanlig kärlekshistoria och det jag fick var något annat, något svårt, något fint och något starkt. Jag rycks med - jag blir arg på Patrick, arg på Will, arg på Louisa - varför ser de inte, varför förstår de inte? Gah!

Om jag rekommenderar Jojo Moyes Me before you/Livet efter dig? Gillar jag rosa?

P.s. Nu har jag avklarat 2 av 3 på 3-böckerna. D.s.

Tre på Tre: Gone girl

Nu har jag läst min första Gillian Flynn, nämligen Gone Girl. Kanske var det lite synd att jag hört så mycket om Flynn och hur fantastisk hon ska vara, kanske gjorde det att jag hade rätt höga förväntningar och kanske var det så att boken var ömsom skitspännande (ja, jag måste använda skit som förstärkningsord här) och ömsom en besvikelse.

Det var väldigt intressant att se hur jag reagerade på den här läsningen, jag var ju ganska utanför min vanliga comfort zone - jag läser inte deckare eller thrillers. Jag slukade boken i helgen som var, stackars dottern fick försöka roa sig själv för mamma måste bara läsa lite till och se vad som händer. Men allt det där jag väntade på, som jag hade hört om Flynns böcker, det hände ju liksom aldrig. Redan i början förstod man ju lite vad som skulle hända, eller iaf hur det egentligen ligger till.

Samtidigt så tyckte jag ju att den var hur bra som helst när den fortfarande var spännande. Typ första delen - wow! Väl uppbyggd spänning, intressanta karaktärer och väl beskrivet kring den psykosociala miljön.

Jag vet inte hur jag känner för att läsa fler av Flynns böcker. Jag är inte heller så sugen på att se filmatiseringen av Gone Girl (vilket var min tanke från början) men samtidigt så gillade jag ju den. Det är inte ofta jag blir så här kluven av en bok.

Det här var min första utmaningsbok i Pocketlovers Tre på Tre.

Tre gånger tre - snart dags

Pocketlover kör sin 3 x 3 -utmaning igen nu i höst och förra året lyckades jag ju hänga på med 3x3 Jonathan Tropper och nu i höst ska jag försöka igen. I år hamnar valet på att få läst de där böckerna som "alla läst" och som man "bara måste ha läst".

Tidsresenärens hustru - Audrey Niffenegger
Livet efter dig - Jojo Moyes
Gone girl - Gillian Flynn

1 september drar det igång - se till att anmäla dig hos Pocketlover om du vill vara med :-)

Utmaningar 2013 - hur gick det?

Hur gick det med utmaningarna 2013?

Ja, det gick okej tycker jag.

Jag var med i Pocketlovers Tre x Tre och bekantade mig med Jonathan Troppers böcker och hittade en ny favorit - speciellt Boken om Joe.

Jag drog igång en Wallflowerutmaning efter att ha omläst den fantastiska The perks of being a wallflower. Tanken var att läsa de 12 böcker som Charlies lärare ger honom. Jag läste dock inte alla - pga tidsbrist läste jag inte om de jag läst tidigare och sedan så var det några jag gav upp och en som var för tjock för att få en chans. Jag är glad att jag läste några av dem, mindre glad för några men det jag fått ut av det hela är att jag förstår hur läraren tänkte (eller författaren...).

Största utmaningen var nog att läsa 80 böcker - jag har iofs varit mammaledig men så har jag ju också varit just mamma. Tiden har inte växt på träd och läslusten har dippat flera gånger. Jag är glad att jag lyckades men ska nog inte sätta något sådant läsmål under 2014.

Update: Glömde ju Kaosutmaningen 2013 - gick rätt bra tycker jag;  28/35

Boken som avslutar Tre på tre

Då har jag gjort färdigt Pocketlovers Tre på Tre-utmaning där jag skulle läsa Jonathan Troppers böcker Sju jävligt långa dagar, Konsten att tala med en änkling och Boken om Joe. Iom att Fördelen med en kollaps hann komma ut under tiden har jag läst den också, så det blev en bonus; Fyra på tre :-)

Boken om Joe är min favorit av alla, jag är väldigt glad att det blev den sista. Vi har ju läst de här i Bokmaskarna nu under en period och vi är alla förundrade över att Tropper kan skriva så många böcker om egentligen samma sak men ändå inte.

Boken om Joe handlar om Joe som har lämnat sin hemstad och inte varit tillbaka på flera år - dessutom har han blivit känd pga en bok han skrev om stället. När hans pappa hamnar på sjukhus måste han återvända och det ter sig inte så väl - de flesta är väldigt arga över hur de porträtterats i boken. Som vanligt i Troppers berättelser så är familjen inte direkt sams och det är en tonåring (i det här fallet Joes brorson)som får vår huvudkaraktär att utvecklas till den man han borde vara. Joe kämpar mot gamla demoner, både i fysisk och spirituell version, uppvaktar sin gamla flickvän och spenderar några fina stunder med sin döende gamla bästa vän.

Jag ler, jag gråter och jag verkligen gillar boken. Har du inte läst Tropper ännu så börja med den här - eller så sparar du den till sist. Jag har ju tyckt väldigt bra om alla böcker så jag tänkte avsluta med en liten rangordning och visa de betyg jag gett hos Bokmaskarna:

1. Boken om Joe - 5/5
2. Konsten att tala med en änkling - 4,7/5
3. Sju jävligt långa dagar - 4,3/5
4.Fördelarna med en kollaps - 4/5

Konsten att beröra en Linda

I Bokmaskarna bestämde vi att vår senaste tremånadsperiod skulle handla om Jonathan Troppers böcker och då passade jag på att även läsa dem i Pocketlovers utmaning Tre på tre.

Konsten att tala med en änkling behandlades den här gången och den föll mig verkligen i smaken (även om jag gillade hans andra också). Oj så den berörde mig! Jag grät mig igenom halva boken, vilket, visade det sig, inte de andra Bokmaskarna gjorde. Jag vet inte om det var tanken på att förlora sin älskade eller frågan över hur man går vidare som berörde mig mest. Tropper tar ju ofta upp lite jobbiga ämnen men med en humor som passar och gör att det nattsvarta blir lite mer silverkantat. Det tycker jag att han lyckas med i den här också, men samtidigt så tycker jag att den var mycket mer sorglig än Sju jävligt långa dagar och Fördelen med en kollaps.

Det var så många fina karaktärer i den här, tonårspojken Russ som vill att Doug ska bli hans styvpappa. Dougs pappa som bara har korta stunder av klarhet där han är sig själv, jag blir väldigt berörd av mamman när hon berättar om hur det är att förlora sin make varje dag. I Bokmaskarna konstaterade vi att hans böcker har lite samma tema, karaktärer och handling - men ändå skiljer de sig åt. Till nästa gång ska vi läsa Boken om Joe så har vi läst alla som finns på svenska - ska bli kul att se hur den berör.

Sju jävligt långa dagar läst på på två korta tågresor

Nu har jag gjort något som många av er bokbloggare har tjatat om att man ska göra - läst Jonathan Tropper. I Bokmaskarna har vi valt att läsa hans böcker under de närmaste tre månaderna - jag passade dessutom på att välja ut tre av hans verk till Pocketlovers utmaning Tre på Tre.

Första boken att läsas var Sju jävligt långa dagar och den gick verkligen hem. Det är intressanta karaktärer och en humor som fungerar i det tragiska utan att bli svart. Vi funderade över om någon i boken egentligen är lycklig? Mamman jämfördes med Anna Wahlgren och vi tyckte att det var lite onödigt att hon blev lesbisk. Det händer så mycket i boken att det inte hade behövts. Behandlar stora frågor - liv, död och otrohet. Allt absurdt och draget till sin spets.

Vad vill Tropper säga med boken?

Det jag gillade var att den var enkel att läsa, man skrattade men kunde ändå ta till sig lite av allt jobbigt som hade hänt.

Nästa bok blir Konsten att tala med en änkling.