Tre på Tre: Gone girl

Nu har jag läst min första Gillian Flynn, nämligen Gone Girl. Kanske var det lite synd att jag hört så mycket om Flynn och hur fantastisk hon ska vara, kanske gjorde det att jag hade rätt höga förväntningar och kanske var det så att boken var ömsom skitspännande (ja, jag måste använda skit som förstärkningsord här) och ömsom en besvikelse.

Det var väldigt intressant att se hur jag reagerade på den här läsningen, jag var ju ganska utanför min vanliga comfort zone - jag läser inte deckare eller thrillers. Jag slukade boken i helgen som var, stackars dottern fick försöka roa sig själv för mamma måste bara läsa lite till och se vad som händer. Men allt det där jag väntade på, som jag hade hört om Flynns böcker, det hände ju liksom aldrig. Redan i början förstod man ju lite vad som skulle hända, eller iaf hur det egentligen ligger till.

Samtidigt så tyckte jag ju att den var hur bra som helst när den fortfarande var spännande. Typ första delen - wow! Väl uppbyggd spänning, intressanta karaktärer och väl beskrivet kring den psykosociala miljön.

Jag vet inte hur jag känner för att läsa fler av Flynns böcker. Jag är inte heller så sugen på att se filmatiseringen av Gone Girl (vilket var min tanke från början) men samtidigt så gillade jag ju den. Det är inte ofta jag blir så här kluven av en bok.

Det här var min första utmaningsbok i Pocketlovers Tre på Tre.