I somras (ja, jag ligger efter) så läste Bokmaskarna brasilianskt inför Bokmässan och förutom Salladsnätter så läste vi Clarice Lispectors Stjärnans ögonblick och en av mina favoriter, Paulo Coelhos Djävulen och fröken Prym.Stjärnans ögonblick förvirrade mig (oss alla faktiskt). Jag hade jättesvårt att hänga med och hitta något vettigt i den, men den växte lite under diskussionen. Vem är författaren? Vem är berättaren? Vem är den stackars kvinnan som behandlas så illa? Som söker upp en spåkvinna för att få se sin framtid och... Ja, mer ska jag väl inte ta upp här.
När jag läste den blev jag grymt irriterad och tyckte verkligen inte om den men när vi diskuterade den blev den lite bättre och jag kan se att det finns en otrolig tanke och bakom den. Tyvärr förstår jag den bara inte.Djävulen och fröken Prym däremot, den gillar jag. Det är flera år sedan jag läste den för första gången och jag gillade den redan då så jag är glad att jag gillade den nu när jag läste om den. Jag gillar det filosofiska och övernaturliga i Coelhos böcker och hur han får mig att tänka till kring moraliska frågor. I den här handlar det om onda och goda, finns det någon mening med det som händer oss och är det moraliskt försvarbart att offra en person för att andra ska få det bra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar