Jag ger mig, jag ska lyssna på #boblmaf

Först läste typ hela boblmaf Silvia Avallones Stål och enades om att den var bra. Riktigt bra. Sedan hade två personer med den som "bästa bok" på Bokresan och jag vann det ena exemplaret. Bytte bort den, jag var såååå ointresserad av Stål, den verkar ju så tråkig (dvs omunter). Då bestämde Bokmaskarna att de ville läsa den. Jag blir alltså så illa tvungen.

Förbereder mig mentalt för att läsa vad som säkert är "världens tråkigaste bok" och faller sedan redan på första sidan.

Boken är ju sjukt bra. Varför har jag inte förstått det? Varför har jag inte lyssnat på er? Förlåt.

Jag blir ju helt tagen av berättelsen om de unga tjejerna, om familjerna som lever ett liv som är väldigt långt ifrån mitt eget, mitt trygga akademikerliv. Deras liv, i smutsen, i skammen, i stoltheten, i kriminaliteten, i stålverket, i dammet, i tonåren. Avallone beskriver det så bra, både den fysiska och psykiska miljön. Det finns så mycket att reagera på men boken gör ändå så att jag inte dömer någon - vad vet jag om hur deras kultur är?

Jag stör mig (som vanligt) lite på slutet - vad hände egentligen? Jag tycker att väldigt många trådar lämnas oupplösta och jag hade velat veta mer. I övrigt, riktigt bra bok. Det ska bli väldigt intressant att diskutera den med Bokmaskarna.