torsdag 27 juni 2013

Feel good med Peter Pan-sällskap

Efter att ha läst Peter Pan kändes det rätt att ta och läsa en chick lit/feel good bok med lite anknytning - en sån tur då att jag "råkade" ha The J.M. Barrie Ladies' Swimming Society av Barbara J. Zitwer i hyllan då.

Arkitekten Joey bor med sin hund Tink i New York. Hon är singel, jobbar jämt och en dag får hon chansen att åka till Cotswold, England, för att restaurera Stanway House - huset där hennes favoritförfattare J. M. Barrie sägs ha skrivit Peter Pan. Mottagandet blir dock inte så välkomnande - hennes gamla vän Sarah och hon har inte setts på 10 år och de bråkar mest nu. Fastighetsskötaren Ian verkar inte gilla någon och folket i byn är rädda att "den där amerikanaren ska komma och förstöra". När Joey en dag råkar på Aggie, en något äldre dam, och hennes väninnor, så välkomnas hon också in i The J.M. Barrie Ladies' Swimming Society. Varje dag året runt de senaste 50 åren har dessa damer träffats och simmat i en liten sjö.


Vänskap, kärlek och väldigt lite Peter Pan - ja, vi kan lista ut vad som ska hända, men vad gör det. Det här är en mysig bok, även om jag kunde varit utan slutet.

En sak som slog mig var författaren har lyckats fånga den irriterade stämningen mellan Joey och Sarah väldigt väl, från bådas sida. Jag satt och var lite förundrad eftersom det nästan var så att jag tyckte att författaren själv dömde de båda kvinnorna - mycket intressant.

Damerna i simsällskapet är riktigt mysiga - ett gäng 80-åriga överlevare. Absolut något att bli inspirerad av - och längst bak läser jag att boken är rätt baserad på författarens egna upplevelser.

A separate peace

John Knowles och hans A separate peace var båda helt okända av mig innan min Wallflowerutmaning, men som junis bok är han/den nu läst. Trots att den påminner lite om Fitzgeralds This side of paradise, som jag till slut gav upp, så är den här mer lättläst, intressant och jag kom igenom den. Den påminner även lite om Julian Barnes A sense of an ending.

Boken handlar om två unga män, Gene och Phineas, och deras tid på skolan Devon under krigstiden 1942-43. Det här är sommaren innan de är gamla nog att gå ut i krig och de är bästa vänner - eller är de fiender? Det är svårt att berätta om boken utan att avslöja för mycket, men någonting händer mellan dessa två som sätter igång en massa rykten och tankar.

Det är en bok att tänka kring, den mår bra av att diskuteras och analyseras tror jag. Kanske borde den läsas i en bokcirkel?

onsdag 26 juni 2013

Vill du verkligen radera dina gamla förhållanden?

När sommaren kryper fram kommer också mitt sug efter chick lit - vad bättre att läsa då än Alexandra Potter? När jag gick igenom min hylla senast insåg jag att jag har tre olästa Potter kvar, det jobbiga med favoritförfattare är att jag både vill läsa allt men ändå ha lite kvar...

Nu blev det Don't you forget about me som jag läste. Pga titeln hade jag hela tiden Simple Minds låt med samma namn i huvudet - värre soundtrack kan man ju ha...

Som vanligt bjuder Potter på kärlek, lite övernaturliga inslag och lite dold sensmoral. Tess har precis blivit dumpad av Seb och sitter ledsen på nyår och ser på tv. Ett inslag kommer på om hur man kan radera jobbiga händelser och hon provar. Dagen efter minns hon inte vad hon gjort, men ingen i hennes närhet verkar minnas hennes ex, Seb, och när de råkar springa på varandra verkar han inte känna igen henne. Det visar sig att hon har raderat deras historia, nu får hon en ny chans.

Som det ska vara i chick lit så listar läsaren ut vad som ska hända innan huvudpersonen gör det, men som vanligt stör det mig inte alls. Jag älskar Potter, den här var bra, men Who's that girl? är fortfarande favoriten.

Nu har jag bara två böcker kvar... Tur att det står på hennes hemsida att det kommer en ny till jul.

torsdag 20 juni 2013

Bok & Bio - The Great Gatsby

Igår anordnade jag och Anna Bok & Bio - alltså var vi ett gäng som var och såg The Great Gatsby och talade om boken (och lite film hann vi med också). Som jag tidigare skrivit är jag inte direkt förtjust i boken, har läst den två gånger varav en gång under litt.vet-studier, men trots analyserande mm har jag inte förstått storheten med boken.

Det visade sig att jag inte var den enda - vi var flera som kände att boken är lite för upphåsad för en bok där inget egentligen verkar hända. De som gillade den påpekade det vackra språket (vilket är något jag inte tänker på när jag läser) och hur man känner för den tragiska Mr Gatsby. Jag har nog inte riktigt känt något alls för Gatsby när jag läst, men...

... det gjorde jag faktiskt i filmen. Jag trodde inte jag skulle gilla filmen - jag är inget jättefan av Baz Luhrmans Moulin Rouge eller Romeo & Julia (men jag älskar Strictly Ballroom), jag är inte särskilt förtjust i Leo, Tobey eller Carey (alla tre i huvudrollerna) och jag gillar inte boken, men oj, jag gillade verkligen filmen!

Här snackar vi fest!
Till skillnad från vad mina bloggkollegor tyckte (se länkar nedan) så älskade jag glittret, glamouren och det överdrivna i filmen! Efter ett tag var det nästan så jag tom föll för
Leo - trots att jag inte alls tyckte att han passade som den mystiske Gatsby. Det här är en film jag vill se igen - det är absolut ingen favoritfilm, men lite som Sex and the city-filmerna - jag älskar allt det pråliga, glittriga och glamouriga så mycket att jag köper att själva storyn, skådespelarna och karaktärerna inte direkt hamnar på min favvolista. Något mer jag älskade, redan från första låten, var soundtracket! Helt ljuvligt, en blandning av jazz, Jay Z och omgjorda favoriter. Sitter as I write och lyssnar på det - ljuvligt! Oh, just det, Myrtles lägenhet också - helt i min smak. Färg, färg, färg!Jag kommer se filmen igen och är även sugen på att se om den gamla med Robert Redford och Mia Farrow.

Myrtles lägenhet (färgerna kommer inte riktigt fram, men...)

Bild lånad av Anna
Något som jag minns från litt.vet-seminarierna, men inte från boken, är Dr T.J. Eckleburgs glasögon. Dessa ska symbolisera att Gud ser allt och även om de knappt lyser igenom i boken så fick de stor plats i boken. Jag hade dagen till ära tagit mitt glasögonhalsband och här posar jag för Anna med mina glasögon, 3D paret och mitt halsband. Linda ser allt.

Tack för igår alla som följde med!

Fler som skrivit om besöket: Boktjuven, Mias vardagsrum, Anna

Sommarläsning

Sommarutmaningen cirkulerar runt och både Sincerely Johanna och Ciccis bokblogg har utmanat mig. Sent omsider försöker jag nu svara:

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar? 
Tråkigt nog ett gäng bokcirkelböcker - till Bokmaskarna: Barnsmorskan i East End, Walden och Nelson Mandela - tolerans och ledarskap. Till Bokbubblarna: Bokklubben vid livets slut och Fjärilseffekten.


2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i? 
Just nu läser jag John Knowles A seperate peace till Wallflowerutmaningen men jag vill hellre läsa chick lit.


3. Var är bästa stället att läsa i sommar? 
Om vi hade kunnat öppna balkongdörren och dra ned en rullgardin så hade min läshörna varit perfekt, just nu är det dock varmaste platsen i hela huset.


4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer läsa i sommar? 
I soffan och sängen medan jag ammar Lill-Grefvinnan. Precis som innan...


5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa? 
Absolut ingen aning, utöver bokklubbsböckerna tänker jag läsa massvis med chick lit så jag hoppas på nån av dem.


6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar? 
En man som heter Ove. Ska köpa den till mamma :-)


7. Strand eller hängmatta?
Hade gärna haft en hängmatta...

8. Deckare eller roman? 
Roman - jag är ingen deckarfantast.

9. Favoritgenre?
Chick lit?

onsdag 19 juni 2013

När vi ändå pratar Fitzgerald...

Ja, i april skulle jag ju läst This side of Paradise av F. Scott Fitzgerald till Wallflowerutmaningen. Det gick sådär och jag fortsatte med den i maj och det gick fortfarande sådär. Jag gav upp.

Det här är Fitzgeralds debutroman och den handlar om ett gäng unga män och deras uttråkade liv på Princeton. När jag läser kring boken så vill jag läsa den, jag vill gilla den, men det tog mig två månader att komma halvvägs igenom - och den är inte mer än 250 sidor. Det är något med de här uttråkade männen som bara inte lockar. Det är många hopp, jag hänger inte riktigt med i historien och dessutom är det lite Seinfeld över den - inget händer - det är en historia om ingenting.

Någon som har läst och gillat?

Vad är det egentligen med Gatsby?

I maj skulle jag läsa The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald till min Wallflowerutmaning. Jag läste dock boken i höstas (för andra gången) så jag kände inte att det var nödvändigt så snart igen. Här är vad jag skrev den 23e oktober 2012:
--------------------------------------------------------------------------

Den där om Gatsby

Genom Anna fick jag tips om Lundströms radiocirkel där F Scott Fitzgeralds Den store Gatsby skulle läsas och diskuteras. Jag läste den under litt.vet-kursen någon gång i början av 2000-talet och tyckte att det var dags för en omläsning. De senaste tre fredagarna har jag hetsläst tre kapitel och sedan har jag suttit ensam i min morgonrock framför radion på lördag morgon kl. 8.

Så. Vad tyckte jag då? Jo, för tolv år sedan tyckte jag inte om boken. Jag fattade inte alls storheten med den och det enda jag kommer ihåg ifrån analysdiskussionerna är den stora glasögonskylten som kunde representera Gud som ser allt. När jag nu läste om boken la jag knappt märke till dem, de var inte alls en lika stor del av boken som jag trodde. Tyvärr kan jag inte heller säga att jag förstod boken bättre eller gillade den mer den här gången. Inte ens radiocirkeln hjälpte. Visst fick den mig att inse några saker jag inte tänkt på när jag läste men samtidigt hade jag nog gärna sett (hört?) att de analyserat den mer.

Kanske ger jag den en tredje chans om tolv år igen. Kanske inte.
 ------------------------------------------------------------------------------

Ikväll är vi ett härligt gäng i Göteborg som ska köra Bok & Bio på just denna - vi träffas vid Bergakungen  18.45 och pratar boken och kl. 20 är det dags att se filmen. Vill du hänga på så köp biljett och möt upp!

fredag 14 juni 2013

Lustfylld läsning?

Nu börjar sommarlov för barn och snart sommarledigt för alla mina lärarkollegor runt om i landet. Trots att jag varit hemma i snart 8 månader (2 sjukskriven och 6 med bebis) så känns det som att det är nu jag ska få semester jag med. Kan vara för att jag ÄNTLIGEN ska få lite avslastning och egentid då Grefven ska vara hemma lite han med. Men men, då måste man ju hitta på något. Typ läsa. Men läraren i mig har vaknat ur sin slummer och bestämt sig för att leka lite i sommar - alltså har jag startat en liten bokklubb med min svägerska och hennes döttrar 13 och 11 år gamla. De har fastnat i sitt läsande, dvs de vill helst inte läsa alls. Så kan vi ju inte ha det! Med löften om fika en gång i veckan ska vi nu tillsammans läsa Godnatt Mister Tom, en av mina gamla favoriter. För några år sedan gav jag den till äldsta tjejen och sedan har jag två ex av den hemma - alltså valde vi den. På lördag ska vi ha första mötet och idag har jag lovat högläsning ur kapitel 2, eftersom tjejerna under två veckor endast fått läst första kapitlet.

Ni som kör läsning med barn/ungdomar - hur ska jag sköta det här så att det blir lustfyllt och trevligt och inte ett tråkigt tvång? Tanken är ju att detta ska leda till att de vill läsa mer...

Tips mottages tacksamt.

torsdag 13 juni 2013

Hellre Haag än Graaf

För några år sedan läste jag Magdalena Graafs bok Det ska bli ett sant nöje att döda dig - inte direkt munter läsning, men stark och intressant. När nu fick se hennes nya, Mitt perfekta liv, så blev jag sugen, och som jag skrivit tidigare så blev den ett spontanköp häromdagen.

Boken är en blandning av bitar ur vad som hänt henne de senaste åren - hjärnblödning, nytt förhållande och fler barn. Hon skriver om sina jobb, sina graviditeter och lite om varför hon är som hon är. Hon bjuder på sig själv, men jag vet inte, det är något som saknas. Om jag jämför med Martina Haag och Malin Wollin så saknas humorn. Deras krönikor må kanske vara lite spetsade med påhittat, men de är klart roligare än Magdalenas berättelser, som faktiskt blir lite torra. Intressanta, men bortglömda nästa sekund. Visst finns lite roliga delar, absolut, men jag vet inte, det är något som gör att jag gillar men också något som gör att jag redan har glömt den, trots viss igenkänningsfaktor.

En annan John Hall hade kanske lockat...

Under våren har jag bekantat mig med Sophie Elkans roman John Hall - tack vare Anna och Linda som startade Göteborg Läser. Jag valde att ladda ned den på datorn i originalspråk (dvs gammalsvenska - fylld med franska låneord) och läsa på datorn när jag ammade.

Det kan vara det som gjorde den trög och jobbig. Det kan också vara att den behandlar historia - något jag vill gilla och intressera mig för men som tyvärr är sömnpiller för mig. Det kan också vara att den bara ite var min grej, att jag läste den under flera månader och oftast inte hade koll på vad som hänt osv.

Som ni förstår är det inte bästa boken ever för min del, men tack vare allt vi gjort runtom så har jag ändå tyckt det varit kul och lite intressant. Jag kände inte till familjen Hall innan och under stadsvandringen vi gjorde visade det sig att jag jobbar granne med Hallska Huset. Där ser man.



Kanske skulle vi läst om denna John Hall... --->

tisdag 11 juni 2013

Kan allt förklaras med en nypa salt?

På Bokmässan i höstas besökte jag Pia Printz monter och köpte ett gäng böcker, bl.a. En nypa salt av Maria Goodin. Nu äntligen har den blivit läst och wow - annorlunda, rolig och sorglig samtidigt. Det var med tårar i ögonen jag läste om Meg och hennes döende mamma. Meg, som hela livet blivit itutad att hon föddes i en kastrull, att spaghetti växer i balkonglådan och alla hennes så kallade minnen är matrelaterade och fantasifulla. När hon var liten trodde hon på mammans berättelser och blev därför retad och ensam - som försvar började hon dra sig till vetenskap.

När hennes mamma nu är väldigt sjuk så vill Meg ta reda på sin sanna historia - vem är hon egentligen? Att få ut något ur sin mamma är omöjligt - hon kan bara de fantastiska historierna.

Jag berättar inte mer för den här boken ska absolut läsas - det är en fin berättelse om familjeband, var man kommer ifrån och hur viktigt det är att våga släppa folk inpå livet.

Väl gjort Printz!

måndag 10 juni 2013

Motsatsförhållande?

Kände mig "tjock-och-ful-och-tråkig" så jag spontanköpte en bok när jag var på Ica.


Sista träffen med Göteborg Läser

Igår var sista träffen med Göteborg Läser - för i år iaf. Det tala redan om fortsättning nästa år, eller ev till hösten, läste jag hos Linda. Ett stort tack till Anna och Linda som orkat dra igång och hållt i detta - jag hade aldrig läst eller känt till John Hall om inte det här blivit till. Som nybliven lantismamma är det dessutom väldigt skönt att få komma ut, träffa vuxna människor och få nörda loss lite.

Igår besöktes Gunnebo slott, jag hänvisar till Lindas inlägg om det vi lärde oss där, eftersom min amningshjärna endast registrerade följande:

* Arkitekten Carlberg älskade symmetri och gjorde olika typer av fejkdörrar här och var i huset.
* Vackra kakelugnar i varje rum.
* Stolarna gjordes speciellt till varje rum och matchade - tex ovala stolsryggar i ovala rummet.
* Nakna statyer överallt och i salongen var det "änglabarn" i taket - en av dem hade ett riktigt tydliga magrutor. Weird.

Ja ja, efteråt fikade vi och pratade om John Hall, Sophie Elkan och nästa projekt.

Och så lite bilder:

Fler som skriver om detta: Anna, Linda, Hannele, Boktjuven

tisdag 4 juni 2013

Desperat hemmafru - ingen hit

När chick lit-suget nu kom igång så starkt letade jag i mina hyllor efter något trevligt att läsa och valet föll på daisy Waughs The desperate diary of a country housewife. Den har stått i hyllan några år och bara titeln gjorde att jag kände att den borde passa bra just nu när jag själv är en desperate country houswife.

Nja. Jag vet inte riktigt. Enda likheten var att hon som stadsbo flyttat ut på landet med familjen och hennes man jobbar jämt och ständigt. Jag är dock inte skribent, jag ligger inte med mannen som fixade vårt kök (vi hade nog ca 3-4 pers som gjorde det och jag låg inte med någon av dem) och förhoppningsvis ligger min man inte med någon av de bitchiga rikemansmammorna här i lilla Fjärås (mest eftersom Grefveklanen är så stor att vi verkar vara släkt med typ alla här ute på landet).

Boken var faktiskt inte direkt underhållande eller intressant, inte det sämsta jag har läst, absolut inte, men inte i närheten av så bra som jag hade hoppats på.Lite synd på en bok som kunde varit riktigt kul.

Sammanfattning maj

En ganska trög läsmånad - mycket annat har fått ta upp tiden, men det blev lite böcker till slut iaf:

  •  Den osannolika strippan - Diablo Cody
  •  Än en gång - Diane Keaton
  •  a grown-up kind of pretty - Joshilyn Jackson
  •  Döden och pingvinen - Andrej Kurkov
  •  fiskar ändrar riktning i kallt vatten - Pierre Szalowski
  • Tell the wolves I'm home - Carol Rifka Brunt 
Bäst: fiskar ändrar riktning i kallt vatten
Sämst: Ingen, jag gillade alla jag läste
Roligast: Döden och pingvinen - inte ha ha-rolig men absurdt komisk.
Gavs upp: This side of paradise - efter 150 sidor och två månader lägger jag ned. Den är tråkig.

söndag 2 juni 2013

Den osannolika strippan

Jag har inte sett filmen Juno, men när Diablo Cody vann en Oscar för den så vet jag att jag reagerade på hur cool hon såg ut och att påannonserarna nämnde att hon varit strippa. Inte för att jag borde bry mig så mycket, men en dag hittade jag sedan hennes självbiografi, Den osannolika strippan, på KFUM second hand och köpte med den hem. Den har stått i hyllan ett tag och igår slukade jag den på några timmar. Lättläst, intressant och underhållande.

Det här är inte en historia om knark, våld, utsatthet (nja...) eller prostitution - det här handlar om en tjej som inte trivdes på sitt vardagsjobb och sökte en kick. Vissa shoppar, vissa hoppar fallskärm, vissa tar droger och hon valde att prova att strippa. Och hon fastnade för det. När jag läser så tycker jag att hon ibland verkar ganska orädd och modig - kanske inte för att hon klär av sig men att våga ta stegen in i strippklubben, att våga ta med kunder till speciella VIP-rum osv. Hon skriver med ganska mycket självdistans tycker jag, hon beskriver sig själv som en blyg nörd (hon gillar Star Trek) med stor rumpa, hängiga små bröst och dessutom är hon 25 - jättegammal i jämförelse med de andra stripporna.

Jag erkänner att jag är lite fascinerad över det jag läser, jag känner inte direkt något sug efter att slänga av mig kläderna (speciellt inte ett halvår efter att ha fött fram en fyra kilos-klump) men jag skulle vilja ha det där modet att satsa på något, att våga ta steget bort från allt som är tryggt och bekvämt och våga chansa.

Diablo Cody höll på ett år och sedan gick hon in i väggen och slutade.

lördag 1 juni 2013

Chick lit-suget

Jag vet inte varför, men nu är sommaren här och jag vill bara sitta i solen och läsa chick lit. Synd bara att min hjärna just nu behöver läsa på svenska och all bra chick lit jag har är på engelska... Ska ändå försöka plöja igenom lite hyllvärmare - blev extra sugen efter att jag hade listat alla mina chick lit-titlar i en fb-chick lit-cirkel som jag och Cicci håller på att starta. Snart öppnas den så ni som vill kan gå med :-)


En fin memoar till mamma

Det är lite synd att jag läste Diane Keatons memoarer Än en gång precis när Mors Dag varit - annars hade jag tipsat er alla samt köpt den till min mamma. Jag har länge gillat Diane, förmodligen för att min mamma gör det, och har sett flera av hennes filmer. När vi nu i Bokmaskarna valde att fokusera på memoarer/biografier så föll mitt val på hennes.

Det här är inte bara hennes historia - hon har valt att fläta sina texter och sitt liv samman med sin mors. När Dorothy Keaton Hall gick bort hittade Diane massvis med dagböcker, anteckningsböcker, pärmar med collage o dyl. Hennes mamma har i flera år försökt skriva ned sin egen historia och nu blev det av, med dotterns hjälp.

Det är ärligt och utlämnande, men utan att bli för mycket. Diane har tagit med brev som skrevs mellan mamman och pappan, hon berättar om deras uppväxter och om sin uppväxt. Hon skriver om sin strävan efter att bli stjärna, om sina floppar, om Annie Hall (som hennes ex-pojkvän Woody Allen skrev om henne och hennes familj - hade jag ingen aning om!), om hennes tre stora kärlekar (Woody, Warren Beatty och Al Pacino) och om hur hon som 50-åring adopterade en dotter och senare en son och fick en egen familj.

Det är ibland lite rörigt och hoppigt men det är fina historier som vävs samman och jag är väldigt glad att jag läst den. Nu ska jag köpa ett ex till min mamma också.