Den osannolika strippan

Jag har inte sett filmen Juno, men när Diablo Cody vann en Oscar för den så vet jag att jag reagerade på hur cool hon såg ut och att påannonserarna nämnde att hon varit strippa. Inte för att jag borde bry mig så mycket, men en dag hittade jag sedan hennes självbiografi, Den osannolika strippan, på KFUM second hand och köpte med den hem. Den har stått i hyllan ett tag och igår slukade jag den på några timmar. Lättläst, intressant och underhållande.

Det här är inte en historia om knark, våld, utsatthet (nja...) eller prostitution - det här handlar om en tjej som inte trivdes på sitt vardagsjobb och sökte en kick. Vissa shoppar, vissa hoppar fallskärm, vissa tar droger och hon valde att prova att strippa. Och hon fastnade för det. När jag läser så tycker jag att hon ibland verkar ganska orädd och modig - kanske inte för att hon klär av sig men att våga ta stegen in i strippklubben, att våga ta med kunder till speciella VIP-rum osv. Hon skriver med ganska mycket självdistans tycker jag, hon beskriver sig själv som en blyg nörd (hon gillar Star Trek) med stor rumpa, hängiga små bröst och dessutom är hon 25 - jättegammal i jämförelse med de andra stripporna.

Jag erkänner att jag är lite fascinerad över det jag läser, jag känner inte direkt något sug efter att slänga av mig kläderna (speciellt inte ett halvår efter att ha fött fram en fyra kilos-klump) men jag skulle vilja ha det där modet att satsa på något, att våga ta steget bort från allt som är tryggt och bekvämt och våga chansa.

Diablo Cody höll på ett år och sedan gick hon in i väggen och slutade.