Det är lite synd att jag läste Diane Keatons memoarer Än en gång precis när Mors Dag varit - annars hade jag tipsat er alla samt köpt den till min mamma. Jag har länge gillat Diane, förmodligen för att min mamma gör det, och har sett flera av hennes filmer. När vi nu i Bokmaskarna valde att fokusera på memoarer/biografier så föll mitt val på hennes.
Det här är inte bara hennes historia - hon har valt att fläta sina texter och sitt liv samman med sin mors. När Dorothy Keaton Hall gick bort hittade Diane massvis med dagböcker, anteckningsböcker, pärmar med collage o dyl. Hennes mamma har i flera år försökt skriva ned sin egen historia och nu blev det av, med dotterns hjälp.
Det är ärligt och utlämnande, men utan att bli för mycket. Diane har tagit med brev som skrevs mellan mamman och pappan, hon berättar om deras uppväxter och om sin uppväxt. Hon skriver om sin strävan efter att bli stjärna, om sina floppar, om Annie Hall (som hennes ex-pojkvän Woody Allen skrev om henne och hennes familj - hade jag ingen aning om!), om hennes tre stora kärlekar (Woody, Warren Beatty och Al Pacino) och om hur hon som 50-åring adopterade en dotter och senare en son och fick en egen familj.
Det är ibland lite rörigt och hoppigt men det är fina historier som vävs samman och jag är väldigt glad att jag läst den. Nu ska jag köpa ett ex till min mamma också.
jo, minns hennes filmer väl.
SvaraRaderaLäs då boken, riktigt fin :-)
SvaraRadera