Hellre Haag än Graaf

För några år sedan läste jag Magdalena Graafs bok Det ska bli ett sant nöje att döda dig - inte direkt munter läsning, men stark och intressant. När nu fick se hennes nya, Mitt perfekta liv, så blev jag sugen, och som jag skrivit tidigare så blev den ett spontanköp häromdagen.

Boken är en blandning av bitar ur vad som hänt henne de senaste åren - hjärnblödning, nytt förhållande och fler barn. Hon skriver om sina jobb, sina graviditeter och lite om varför hon är som hon är. Hon bjuder på sig själv, men jag vet inte, det är något som saknas. Om jag jämför med Martina Haag och Malin Wollin så saknas humorn. Deras krönikor må kanske vara lite spetsade med påhittat, men de är klart roligare än Magdalenas berättelser, som faktiskt blir lite torra. Intressanta, men bortglömda nästa sekund. Visst finns lite roliga delar, absolut, men jag vet inte, det är något som gör att jag gillar men också något som gör att jag redan har glömt den, trots viss igenkänningsfaktor.