Min första Agatha Christie

När gruppen Kulturkollo Läser valde Mordet på orientexpressen kände jag att det var dags för mig att läsa min första Christie. Lite sugen var jag allt att gå och se filmen dessutom (många bra skådisar) och eftersom större delen av Bokbubblarna också ville det så var det bara att lyssna på boken. 

Den är rätt spännande, jag lyckades inte lista ut mördaren men blev ändå inte direkt förvånad av slutet. Jag tyckte om boken och när vi sedan såg filmen blev jag lite besviken. Min favoritkaraktär, den äldre amerikanska damen Mrs Hubbard, som mest klagar och pratar om sin dotter, hon är ju underbart överdriven i boken. I filmen spelas hon av Michelle Pfeiffer som, även om hon gör ett bra jobb, inte alls känns som den Mrs Hubbard jag sett framför mig. Men men... 

Filmen var okej men jag tycker att det slarvades med detaljer, Poirot löser saker utan de ledtrådar som lett honom till svaren i boken, i filmen verkar han bara dra slutsatser utan grund. 

Bok som blir film - Kulturkollos tisdagsfråga

Kulturkollo har temat Bok som blir film den här veckan och deras tisdagsutmaning handlar om att berätta om de bästa och sämsta filmatiseringar av böcker vi kan komma på. Jag hade lite svårt att hejda mig...

Jag gillar oftast att läsa boken först om det finns en film av den, men det finns också fall där jag sett filmen och nog aldrig kommer läsa böckerna.

Bra:

Min absoluta favorit - både som bok och som film - är Karen Joy Fowlers The Jane Austen Book Club. Jag älskar boken och har läst den flera gånger. Filmen har jag sett fler gånger än jag kan räkna... Den är så mysig, så bra skådisar och även om den inte helt stämmer överens med boken så gör det inget, det blir som två olika härliga upplevelser.

En annan favorit i både bok- och filmform är Bridget Jones' diary. Här har jag sett filmerna så många gånger att när jag läste om boken så tyckte jag filmen var bättre. Återigen bra skådisar - kanske speciellt Colin Firth...

Vilket då leder mig in på Austens Pride & Prejudice där jag endast accepterar BBCs miniserie med just Colin Firth. Den är fantastisk!

Waiting to exhale (Hålla andan)av Terry McMillan är helt okej som bok men har blivit en fantastisk film som jag ser minst en gång om året. Duktiga och härliga kvinnor i rollerna och en fin historia om vänskap och om att älska sig själv.

The lovely bones (Flickan från ovan) är sorglig och vacker både som bok och film. Lite jobbigt att Stanley Tucci spelar ond och creepy (han är ju så mysig i andra filmer jag gillar) men åh så bra den är.

The perks of being a wallflower älskar jag, jag har läst den sååå många gånger. Jag var lite rädd för att se filmen, tänk om den inte var bra, men det var den faktiskt.

Big little lies  (Stora små lögner) läste jag förra året och älskade, i år kom den som mini-serie och ja, den var riktigt bra.

Call the midwife (Barnmorskan från East End)- nästan bättre som mini-serie men fin som bok också.

Mindre bra:

En bok som jag verkligen älskade är Janet Fitchs White oleander men filmen är inte i närheten av lika bra. De har inte lyckats fånga varken miljöerna eller karaktärerna. Så synd för boken är så fin!

Bonus - "hur kunde de välja den där personen i rollen?"

Åh, här har jag ett bra exempel! När de filmatiserade Pride & prejudice and zombies så har de valt en Mr Darcy som inte bara är en typ pojkspoling, men han väser fram sina repliker hela filmen igenom. Han är helt olidlig! Däremot är Matt Smith (Doctor Who) en helt fantastisk Mr Collins. Det är inte ofta man är mer sugen på Collins än Darcy...

 Paulo Coelhos bok Veronica bestämmer sig för att dö tyckte jag sååå mycket om när jag läste den. Jag har dock undvikit filmen eftersom de tagit Sarah Michelle Gellar i rollen som Veronica. Jag har väääldigt svårt för henne (förlåt alla Buffy-fans).

Två bonus-bonusar:

Tillsammans är man mindre ensam - bättre som bok än som film. Det fina i boken kommer tyvärr inte fram i filmen.
Choklad - bättre som film än som bok. Kan bero på skådisarna...

Still Alice - filmen

Ikväll var vi ett litet gäng som var på Bok & Bio och såg Still Alice. Jag tycker absolut att filmen levde upp till mina förväntningar och Julianne Moore var väldigt bra i rollen som Alice. Det är såklart svårt för mig att säga hur bra filmen står sig utan boken, jag tror att den fungerar men jag tycker att boken ger ett djup och ett sammanhang som saknas i filmen.

När vi diskuterade efteråt så kom vi fram till att filmen är lite för kort, den kunde gärna vara lite längre. I boken skildras allt från Alices perspektiv och det framkommer inte lika tydligt i filmen. Vissa bokscener har inte kommit med som vi tyckte borde ha varit där - när Alice sitter med på sin egen föreläsning och när hon går in hos grannen tex. Två scener som berör är dock när hon inte kan hitta toaletten i sitt eget hus samt när hon håller tal på Alzheimerssammankomsten. Inte många torra ögon i salongen då inte.

Maken, spelad av Alec Baldwin, får en något mer anonym plats här - i boken tycker jag nästan illa om honom men här blir han mest menlös. Barnen skiljer sig lite här också - i boken så är båda döttrarna måna om att få rå om sin mamma men i filmen så står systrarna mot varandra och det är rebell-Lydia som tar mest ansvar.

Allt som allt en bra film och jag tycker de fångat boken väl. Jag föredrar boken, men den gör den rättvisa.

Tack Anna för att du ordnade!

Fortfarande Alice - boken

Imorgon ska jag på Bok&Bio med några ifrån Bokbubblarna och vi ska se filmatiseringen av Lisa Genovas Fortfarande Alice och diskutera boken och filmen.

Jag hade tidigare inte läst boken men gjorde det nu i veckan och oj, den kommer hänga med ett tag. Det ska verkligen bli kul att se filmen men jag räknar med att jag kommer storgråta.

Boken handlar om Alice som vid 50-års ålder får diagnosen tidig Alzheimers och sedan får vi följa hennes kamp och utveckling (avveckling?). Språket är fantastiskt - det följer skeendet och det är väldigt lätt att ta till sig Alice och hennes frustration över det som händer. Att veta vad som händer med en och inte kunna göra något åt det. Att veta att de runt omkring en blir lidande - och att dina barn kanske också drabbas av denna sjukdom. Att ha haft sin hjärna som sin största tillgång och sedan sakta se den tyna bort. Fruktansvärt.

Jag gråter, jag djupandas och jag hoppas innerligt att det hittas botemedel till alla hemska och jobbiga sjukdomar som förstör för människor.

Kvällens boktitel - Austenland

Äntligen ska jag och Bokbubblar-Sofie få se filmen Austenland, baserad på boken med samma namn. Jag säger äntligen för det är inte varje dag vi småbarnsmammor kommer iväg på bio...

Bok & Bio - The Great Gatsby

Igår anordnade jag och Anna Bok & Bio - alltså var vi ett gäng som var och såg The Great Gatsby och talade om boken (och lite film hann vi med också). Som jag tidigare skrivit är jag inte direkt förtjust i boken, har läst den två gånger varav en gång under litt.vet-studier, men trots analyserande mm har jag inte förstått storheten med boken.

Det visade sig att jag inte var den enda - vi var flera som kände att boken är lite för upphåsad för en bok där inget egentligen verkar hända. De som gillade den påpekade det vackra språket (vilket är något jag inte tänker på när jag läser) och hur man känner för den tragiska Mr Gatsby. Jag har nog inte riktigt känt något alls för Gatsby när jag läst, men...

... det gjorde jag faktiskt i filmen. Jag trodde inte jag skulle gilla filmen - jag är inget jättefan av Baz Luhrmans Moulin Rouge eller Romeo & Julia (men jag älskar Strictly Ballroom), jag är inte särskilt förtjust i Leo, Tobey eller Carey (alla tre i huvudrollerna) och jag gillar inte boken, men oj, jag gillade verkligen filmen!

Här snackar vi fest!

Till skillnad från vad mina bloggkollegor tyckte (se länkar nedan) så älskade jag glittret, glamouren och det överdrivna i filmen! Efter ett tag var det nästan så jag tom föll för
Leo - trots att jag inte alls tyckte att han passade som den mystiske Gatsby. Det här är en film jag vill se igen - det är absolut ingen favoritfilm, men lite som Sex and the city-filmerna - jag älskar allt det pråliga, glittriga och glamouriga så mycket att jag köper att själva storyn, skådespelarna och karaktärerna inte direkt hamnar på min favvolista. Något mer jag älskade, redan från första låten, var soundtracket! Helt ljuvligt, en blandning av jazz, Jay Z och omgjorda favoriter. Sitter as I write och lyssnar på det - ljuvligt! Oh, just det, Myrtles lägenhet också - helt i min smak. Färg, färg, färg!Jag kommer se filmen igen och är även sugen på att se om den gamla med Robert Redford och Mia Farrow.

Myrtles lägenhet (färgerna kommer inte riktigt fram, men...)

Bild lånad av Anna

Något som jag minns från litt.vet-seminarierna, men inte från boken, är Dr T.J. Eckleburgs glasögon. Dessa ska symbolisera att Gud ser allt och även om de knappt lyser igenom i boken så fick de stor plats i boken. Jag hade dagen till ära tagit mitt glasögonhalsband och här posar jag för Anna med mina glasögon, 3D paret och mitt halsband. Linda ser allt.

Tack för igår alla som följde med!

Fler som skrivit om besöket: Boktjuven, Mias vardagsrum, Anna

Vad är det egentligen med Gatsby?

I maj skulle jag läsa The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald till min Wallflowerutmaning. Jag läste dock boken i höstas (för andra gången) så jag kände inte att det var nödvändigt så snart igen. Här är vad jag skrev den 23e oktober 2012:
--------------------------------------------------------------------------

Den där om Gatsby

Genom Anna fick jag tips om Lundströms radiocirkel där F Scott Fitzgeralds Den store Gatsby skulle läsas och diskuteras. Jag läste den under litt.vet-kursen någon gång i början av 2000-talet och tyckte att det var dags för en omläsning. De senaste tre fredagarna har jag hetsläst tre kapitel och sedan har jag suttit ensam i min morgonrock framför radion på lördag morgon kl. 8.

Så. Vad tyckte jag då? Jo, för tolv år sedan tyckte jag inte om boken. Jag fattade inte alls storheten med den och det enda jag kommer ihåg ifrån analysdiskussionerna är den stora glasögonskylten som kunde representera Gud som ser allt. När jag nu läste om boken la jag knappt märke till dem, de var inte alls en lika stor del av boken som jag trodde. Tyvärr kan jag inte heller säga att jag förstod boken bättre eller gillade den mer den här gången. Inte ens radiocirkeln hjälpte. Visst fick den mig att inse några saker jag inte tänkt på när jag läste men samtidigt hade jag nog gärna sett (hört?) att de analyserat den mer.

Kanske ger jag den en tredje chans om tolv år igen. Kanske inte.
 ------------------------------------------------------------------------------

Ikväll är vi ett härligt gäng i Göteborg som ska köra Bok & Bio på just denna - vi träffas vid Bergakungen  18.45 och pratar boken och kl. 20 är det dags att se filmen. Vill du hänga på så köp biljett och möt upp!

Bok och Bio i Göteborg

Strax är det dags att träffa lite trevliga bloggare (och förmodligen några icke-bloggare) och se Niceville på bio och sedan ska det drickas te och pratas om den. Ja, man måste nog inte dricka te om man inte vill, men jag vill! Ska bli intressant att se filmen, jag var ju en sådan där som faktiskt inte älskade boken (vågar man säga det högt?).