Igår skulle Bokmaskarna ut och fira att en av maskarna fyllt 40 och vi gav henne en biljett till Lika för lika på Gbgs stadsteater (samt middag och lite annat kul). Jag bestämde mig snabbt för att läsa pjäsen innan jag såg den så gårdagen spenderades med te, bok och gungstol framför gasolkaminen. Pjäsen var väldigt lättläst och snabb, lite smårolig och i övrigt väldigt typisk för en Shakespearekomedi. Någon klär ut sig, någon förväxlas och alla får den/det de ska i slutet. Kan låta lite tråkigt men precis som med vissa böcker (t.ex. viss chick lit) så kan det ibland vara skönt att veta hur det slutar men inte varför.
Att se pjäsen någon timma efter att man läst den har både för- och nackdelar. Fördelen är att det är kul att se hur den tolkas när man har den så färskt i minnet, man kan också lätt hänga med i handlingen. Nackdelen är att det kan bli lite tråkigt, "jag har ju precis läst den och nu får jag hela manuset en gång till..."
Pjäsen har fått goda recensioner och jag är benägen att hålla med, den bjöd på skratt (ofta tyckte jag dock att dessa var rätt billiga försök från Örjan Ramberg) och den var ganska trogen originalet med endast små utsvängningar och moderniseringar. Sevärd, men inte det bästa jag sett. När det gäller Shakespearetolkningar är jag fortfarande svag för 123 Schtunks föreställningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar