Mina läshörnor och bokhyllor

Den här veckan vill Kulturkollo att vi ska visa upp den där magiska platsen i vårt hem: bokhyllan (eller oftast bokhyllorna) och som bonus en läshörna eller två om man har sådana. I vårt hus har jag ett alldeles eget litet (mellan)rum där jag har mina bokhyllor och där ryms en av mina två läshörnor. Japp, jag har lyxigt nog två olika läshörnor - den lila som är bara min och den rosa som är en del av vardagsrummet och därför familjens.

Jag kan ju inte nöja mig med bara ett kort utan här nedan kommer en inblick i mina favoritställen.

Först: den lila läshörnan och bokhyllorna.

Den rosa läshörnan:

Om jag skulle gå i kulturellt ide

Kulturkollo planerar att gå i ide och ber oss lista tre kulturella saker vi skulle ta med. Jag har läst flera smarta val på andras bloggar - en iPad rymmer ju oftast både streamingsajter, Storytel och Spotify. Jag tänker dock gå utanför teknikens ramar och väljer tre kulturpersonligheter:

Benedict Cumberbatch - som skådis kan han underhålla mig med monologer (han har ju bl.a. spelat Hamlet, Frankenstein och monstret), vi kan säkert ha djupa diskussioner om pingviner och lingvistik och eftersom han är man kan han säkert underhålla mig på andra sätt också...

Jag tar också med mig Colin Firth - går man i ide med Mr Darcy kan man väl inte ha tråkigt? Dessutom kan Cumberbatch behöva en paus ibland.




Det kommer bli alldeles för tråkigt att bara umgås med dessa herrar hela tiden så jag tar med mig Maggie Smith också - en fantastisk skådis som nog kan underhålla oss rätt rejält.

The soundtrack of my blog

Den här veckan pågår en bloggstafett hos Kulturkollo och jag har anmält att jag vill vara med. Åh, vad har jag gett mig in på? De senaste dagarna (och nätterna) har jag klurat, funderat, ratat, ångestat och svettats över det här inlägget. Klart jag vill vara med - att anmäla sig var ju lätt men sedan, oj, sedan kom ju alla de där (dumma) tankarna om att "ska verkligen lilla jag och min lilla blogg vara med, ingen vill ju läsa vad jag har att säga..."

Det har känts ungefär så här:


via GIPHY

Men igår inatt (när jag inte kunde somna) så bestämde jag mig för att självömkan och annat tråkigt nedvärderande tjafs är sååååååå 2018 och jag är här för att ta plats och för att inse att folk visst vill läsa vad jag har att säga. Jag må inte ha så många unika besökare/dag men vet ni vad? Jag har besökare. Boh ya!

Okej. Så nu tar vi det från början - ni ska få ett soundtrack och det kommer att vara lika färgsprakande och fantastiskt som den här bloggens ägare. Nu kör vi!


via GIPHY

I år är det 10 år sedan jag bestämde mig för att starta en bokblogg - det var ju inte så svårt, jag hade redan en om livet i allmänhet, men nu ville jag ha en för att logga mitt läsande också. Namnet kom till från den här killen:


via GIPHY

Jaha, blir det här ett inlägg med en massa GIFs? Nej, lugn bara lugn, det kommer mera. I snart tio år har jag bloggat om vad jag läser, när jag går på bio eller teater, när jag träffar mina bokklubbar och annat som har med böcker, läsning och kultur att göra. Jag är sporadiskt aktiv - i år försöker jag pusha mig att blogga mer och även delta i olika utmaningar (som den här t.ex.). För gissa vad? Vill jag ha fler läsare ska jag faktiskt också förtjäna dem! Jag måste ju själv anstränga mig med inlägg och kommentarer om jag ska få det från andra.

Nu, en låt. Ja, min blogg lider lite av tidig tonårsångest. Den vill så gärna känna sig stor och passa in men den vet samtidigt att den kanske inte riktigt platsar där. Ännu. Egentligen så passar väl Spice Girls "Wannabe" in här och det är iofs en klämkäck låt men jag har valt en annan som jag gillar mer:

I could be wholesome

I could be loathsome

I guess I'm a little bit shy

Why don't you like me? 

Why don't you like me without making me try?

I try to be like Grace Kelly

But all her looks were too sad

So I try a little Freddie

I've gone identity mad!

Ja, lite så här känner jag mig - både privat och på bloggen. Lite splittrad och att jag inte är tillräcklig men om jag nu fokuserar på det positiva med den här bloggen så är det ju så himlans mycket som jag "fått" just tack vare den här lilla fantastiska platsen på nätet.

Under åren har jag:

* Träffat en massa nya trevliga människor (mestadels bloggare) 

* Startat Bokbubblarna med ett gäng härliga bloggare och icke-bloggare

* Varit på mingel med förlag och träffat författare

* Fått en massa härliga recensionsexemplar av snälla förlag

* Stått som boktipsare på Pocket shop en kväll då det var tipskväll

* Åkt på, och nu på sistone varit med och ordnat, läsretreat 

Om man tänker på allt detta så passar det väl bra att avsluta med två riktiga powerlåtar - iaf två stora favoriter här hos mig (både artisterna och låtarna). Det här är känslan jag vill ha 2019!

We can beat them, forever and ever

Oh, we can be heroes just for one day

So hold your head up girl and you'll go far
[...]
Don't hide yourself in regret
Just love yourself and you're set

Jaha, det skulle ju vara slut nu. Ja, men jag satt och fikade med en kompis igår och pratade om det här inlägget, att jag hade svårt att hitta bloggens soundtrack. "Men, du är ju Gloria Gaynors I am what I am" sa hon. Hur jag har lyckats gå 39 år utan att höra den här vet jag inte men ja, den är väldigt mycket jag. Tack Camilla 💋

I am what I am

I don't want praise, I don't want pity

I bang my own drum

Some think it's noise, I think it's pretty

via GIPHY

Val, kval och skval

Idag är det valdag och Kulturkollos val är betydligt lättare än det som måste göras rent politiskt.

Vad väljer du?

Läsa snabbt eller läsa långsamt

Jag läser oftast ganska snabbt och vill att boken ska vara färdig fort så jag kan börja på nästa.

Läsa eller lyssna

Jag föredrar att läsa för jag har väldigt svårt att fokusera på lyssningen.

TV-serier eller film

Jag gillar både och men tycker att det är mysigt med en film eftersom den tar slut - serier pågår ju för evigt!

Independentfilm eller filmbolagsfilm

Jag har en tendens att mest gilla ”stora kända filmer”

Singelläsning eller slalomläsning

Svårt att bara läsa en åt gången men tror att det vore bättre för mig. 

Låna böcker eller köpa böcker

Nu gör jag ju iofs både och men mest så lånar jag eller köper begagnat.

Science fiction eller fantasy

Gillar båda! 

Fantasy eller fiktion

Gillar båda!

Fiktion eller biografi

Jag föredrar fiktion men läser någon biografi då och då.

Läsa efter att-läsa-lista eller spontanläsa

Jag blir osugen att läsa det jag bestämmer så spontant är bättre.

Läsa gammalt eller läsa nytt

Helst vill jag ju läsa det där jag samlat på mig länge men det blir ofta nytt. 

Läsa i förstaperson eller läsa i tredje person

Spelar ingen roll, brukar inte tänka på det.

Pocket eller inbunden

Älska pocket!

Inbunden eller läsplatta

Jag äger ingen läsplatta men jag läser ibland på min iPad eller telefon. 

Novell eller roman

En roman tack.

Läsa enstaka böcker eller läsa bokserier

Nu har jag ju iofs läst några bokserier jag verkligen älskat (Gail Carrigers t.ex.) men jag föredrar enstaka böcker. 

Läsa svenska författare eller utländska författare

Egentligen spelar det ingen roll men jag tycker oftast att utländska är bättre.

Läsa debuterande författare eller etablerade författare

Det spelar ingen roll - har hittat både bra och mindre bra av båda.

Fem snabba om påsken

Kulturkollo kör fem snabba frågor kring påsken och då jag har fått börja påskafton med sovmorgon och massor av egentid så kommer här mina svar innan dagens firande börjar.

långfredagslugn eller påskaftonsfest - jag tycker nog att lugnet på långfredagen är mysigare, men jag gillar att träffa familjen på påskfesten också.

dragé-ägg eller mandelägg - helst ska det dock vara Anton Berghs marsipanägg.

påskhare eller påskkärring - kärringar är bäst!

picka ägg eller rulla ägg - när jag gifte in mig i Grefvens familj så introducerades jag för äggpickning. Första året jag var med vann jag och min svåger har fortfarande inte förlåtit mig...

påskmust eller påsköl - dricker mest vatten men något glas påskmust slinker oftast ned.

Vad läser jag i påsk då? Som ni kanske såg i förra inlägget så testar jag påskekrim för första gången och jag kommer nog inte hinna fler böcker över påskhelgen...

Kultur jag längtar efter

Kulturkollos tisdagsutmaningar är tillbaka efter juluppehållet och jag hänger på! Den här veckan vill de veta vilka tre kulturella upplevelser vi ser fram emot 2017.

Som föräldraledig tror jag ibland att jag har all tid i världen att springa iväg och kultura mig på - men så inser jag att föräldraledig betyder att du har minst ett barn i släptåg. Hrm...

MEN! Inte låter jag en sådan världslig sak hålla mig ifrån kulturen. Under 2016 var bebisen med på två författarsamtal på olika bibliotek, på barnvagnsbio, på bokklubbsträffar och när han var endast två veckor gammal "sprang" jag på Bokmässan, men då fick han faktiskt stanna hemma med sin pappa.

Så, i år - vad ser jag fram emot? I ingen särskild ordning:

1. Helgens läsretreat i Varberg! Det ska bli så kul att träffa delar av boblmaf och nörda ner mig i böcker och bokliga ting. Ska bara läsa bokcirkelboken och fixa ett quiz först... Bebis hänger såklart med :-)

2. Sing-alongs, barnvagnsbio, live-sänd teater - ja helt enkelt allt som underbara Bio Roy har att erbjuda. Det här stället är verkligen en kulturell guldgruva!

3. #hyllvärmare2017 - jag behöver (och vill) verkligen läsa de ofantligt många olästa böcker jag har i min bokhylla. Där ligger säkert en hel del fantastiska läsupplevelser och bara väntar...

Bubblare: Bokklubbsträffar och Bokmässan.

Bonus: Bokbubblarna funderar på att lägga ett möte på Tjolöholms slott och äta deras (fantastiska) Afternoon Tea - det ingår en visning av slottet och deras utställning av dräkter från Downtown Abbey.

Shakespeare - så många minnen!

Kulturkollo vill att vi delar med oss av vårt bästa Shakespeareminne den här veckan. För mig är det svårt att välja bara ett... Bered er på ett långt inlägg, tack till er som orkar läsa.

Jag gick i årskurs två på gymnasiet när jag först upptäckte Shakespeare. Visst hade jag sett någon pjäsversion av Romeo & Julia innan, men den pjäsen har jag aldrig gillat. Jag hade också lidit igenom en balettföreställning av samma pjäs och i den tidiga ålder jag då var (tror det var på min 16-årsdag) så uppskattade jag INTE balett eller Shakespeare. 

Detta skulle dock ändras året därpå. Vi skulle läsa valfri pjäs i svenskan och jag frågade mamma vilken jag borde läsa. "Välj Hamlet sa hon, han är lika knäpp som du är". Jag läste pjäsen, fattade noll och hade sådan tur att Mel Gibsons filmversion av Hamlet visades på tv just då. Såg filmen, fattade pjäsen och min kärlekshistoria till Shakespeare och Hamlet började. 

Under flera år handlade alla mina arbeten och uppsatser om någon av dessa två - både genom resten av gymnasiet men också under de fem åren jag pluggade till lärare. Och sedan några år till i början av min lärarkarriär. Stackars elever...

Så, minnen. Ska jag välja mitt MVG-tal på mitt gymnasiearbete där jag inled med Tjajkovskijs "Hamlet"? Ska jag välja mitt besök i Stratford och Shakespeares hus? Ska jag välja min fortbildningsresa till London med Shakespearesällskapet där vi lärde oss en 1600-talsdans (som jag sedan lärde mina elgrabbar)? Ska jag välja besöket till The Globe där jag såg Samantha från Sex and The city i publiken och var för feg för att be om autograf? Ska jag välja någon av alla föreställningar jag sett; Helena Bergström som Hamlet (riktigt bra), en annan när Ophelia kom inrusande i sann Bruce Willis-anda och skrek "Yippie-kay-yey-mother-fucker!" eller versionen av En midsommarnattsdröm (Gbg ca 97-98?) som var så bra att jag gick och såg den tre gånger?

Nej. Jag ska berätta om när jag under litteraturvetenskapskursen på högskolan valde att spela upp en egen version av Hamlet starring me, myself and I (typ). Vi var tar pers som skulle spela, jag stod för manus, regi och titelrollen. Ett kubbspel representerade kungen. Hamlet låtsades vara gay istället för galen, Laertes blev kär i Hamlet och spöket tappade en guldsko. Mycket drama, alla dör - inklusive klubbkungen. Pjäsen var ca 10 min lång och jag har den filmad. Jag brukar då och då bjuda på mig själv och visa den för eleverna. De ser först inte att det är jag - jag hade målat dit ett litet hipsterskägg. Den bjuder inte riktigt på lika många skratt hos eleverna som den gjorde live inför studiekamraterna...

Ja, det var väl en del minnen där. Jag kan ju inte riktigt säga att jag är lika besatt av Shakespeare längre, men Hamlet är och kommer alltid vara min favorit. Förra året såg jag den med Benedict (yum yum) Cumberbatch i titelrollen (tack Bio Roy som streamat från National live theatre) och jag tröttnar inte på den. Shakespeare är, var och förblir en mästare. Tack för att du läste så här långt :-)

Mitt starkaste högläsningsminne

Kulturkollo vill den här veckan höra om våra högläsningsminnen och vanor. 

Jag minns kanske inte riktigt stunderna då min mamma högläste för mig, men hon blev så trött på att läsa  Karlsson på taket varje kväll för mig att hon spelade in en session på band. Det bandet lyssnade jag på, varje natt, fram till tonåren (då jag insåg att man tydligen skulle lyssna på musik och inte mammas godnattsagor vid läggdags). 

Jag har fortfarande kvar bandet, men tyvärr inget att spela det på. Jag kan det dock utantill - alla tillfällen då jag avbryter läsningen med "men jag kan inte se" "varför gör han så?" Osv. Jag är jätteglad att hon valde att spela in läsningen, det bandet är en skatt! 

Till bords med Kulturkollo

Kulturkollo har den här veckan undrat över våra kokboksvanor och jag är en sådan som älskar att köpa kokböcker men jag använder dem vääääldigt sällan. Jag gillar ju dock att laga mat och mannen jag är gift med är också en matlagningsfantast - det är bara det att vi ofta kör på rätter vi kan, rätter vi googlat fram eller maken som improviserar fram något. 

Men men, Kulturkollos veckoutmaning:

Du får två uppdrag.

1. Finns det någon kokbok du älskar trots att du faktiskt inte använder den särskilt mycket?

2. Det motsatta då, vilken kokbok är den mest nerkladdade och använda i bokhyllan där hemma?

Bonusuppdrag: Har du någon favoritskildring på film eller i litteraturen av just mat? Berätta gärna!

1. Jag har satt upp en del kokböcker på en hylla i köket (i hopp om att de ska användas) men det är nog bara Bamses bakbok och Lotta Lundgrens Om jag var din hemmafru som faktiskt används...

2. Två böcker som däremot används rätt flitigt är den klassiska Rutiga kokboken (tror jag fick den när jag flyttade hemifrån) och den jag gjort med egna recept. 

När det gäller matskildringar i film och litteratur så har jag några favoriter: Jag älskar matlagningen i filmen Toscanas sol, Choklad och Julie & Julia. Alla tre finns ju som böcker men jag har bara läst Choklad och gillade inte alls boken. 

Kul utmaning den här veckan!

Bokmaskarnas skämskuddar

Kulturkollo undrar över våra skämskuddesvanor i veckans utmaning och Bokmaskarna svarar som följer:

CB:  Vad gäller litteratur är det nog Anaïs Nin-böcker och annan mer erotisk litteratur. Tv-serier har jag nog inget för tillfället då vi har väldigt få kanaler, men jag vet för typ 10 år sedan så köpte jag Big Brother på play så att jag kunde kolla på det live. Satt och pluggade samtidigt som det stod på, fantastiskt fånigt och meningslöst!

AR: Litteratur som krävde skämskudde på spårvagnen när jag läste den där Fifty shades of gray. TV-serie: när jag var hemma med A fastnade jag i Hem till gården. Det gick när jag ammade. Värdelöst...

AG: Håller med AR. Jag lyssnade på den på bussen och var ständigt orolig att någon skulle höra stönen utifrån mina läckande hörlurar. Men, den mest skämmiga erotiska litteraturen jag läst, som H gav mig på skämt (?) vid något tillfälle, har jag glömt titeln på, och gjort mig av med illa kvickt (efter att ha läst den .)

Mrs E: Jag kan inte riktigt komma på något jag skäms för, läser inget som jag anser är skämmigt eller pinsamt och jag kollar ju knappt på tv så det finns inget där heller. Däremot kan jag ibland behöva skämskudden framför ögonen när jag ser vissa romantiska komedier - ni vet när tjejerna gör något överdrivet pinsamt i sådana filmer. 

En skämskudde-crush på någon kändis? Ja det skulle väl vara för några år sedan då när jag dreglade ihjäl mig över "Mike" och "Puck" i Glee, eller ännu värre, när jag i 25+ åldern blev "besatt" av Zac Efron i High School Musicalfilmerna. Mina senaste crusher (i somras) var iaf äldre; Channing Tatum och Bradley Cooper.

En mening kan säga så mycket

Kulturkollo är igång med veckans utmaningar och min vana trogen väntar jag in i det sista på inspiration - trots att ämnet den här veckan är "Säg det med en mening".

En man som kan det där med att säga mycket på väldigt litet är Shakespeare.

All the world's a stage,

And all the men and women merely players;

They have their exits and their entrances,

And one man in his time plays many parts,

His acts being seven ages.

 - William Shakespeare, As you like it

Övernaturligt - hur mycket tål jag?

Kulturkollos tisdagsutmaning handlar om hur mycket övernaturligt vi accepterar i populärkulturen, I quote:

Veckans utmaning går ut på att fundera på var din gräns går när det gäller magi, mystik och metafysik i populärkultur? Hur mycket övernaturligt tål du i böcker, tv-serier och/eller filmer? Det kanske till och med skiljer sig mellan de olika medierna. Är du kanske en sådan som går ”all in” och sväljer allt som författaren serverar eller är du en halvskeptiker som köper lagom dos eller kanske är du en fullblodsskeptiker, som inte vill ha något yttepytte litet magiskt inslag alls. Ge gärna exempel i ditt svar.

Jag accepterar nog ganska mycket. Magisk realism har alltid lockat mig och det här året har jag ju även börjat läsa lite fantasy. 

Alexandra Potter och Sarah Addison Allen är två chick lit-författare som skriver åt det magiskt realistiska hållet. Jag har läst nästan allt av dem och blir aldrig besviken. Potters Who's that girl och Allens The sugar queen är favoriterna.

När jag började läsa fantasy ville jag göra det så likt de genre jag brukar läsa, jag fann Molly Harpers varulvsserie, How to flirt with a naked werewolf, och Gail Carrigers steampunkserie, Soulless. Jag accepterar spöken, varulvar och vampyrer utan problem, kanske för att de i det här sammanhanget beter sig som vanliga människor (nästan). 

För några år sedan var jag helt såld på Paulo Coelhos böcker, jag gillar tankarna i dem (okej, inte alla, men de flesta). Djävulen och fröken Prym är ett bra exempel.

I filmer och tv-serier har jag nog tidigare föredragit mer realistiska berättelser, men det finns ju knappt sådana serier nuförtiden, dessutom kollar maken på typ allt som innehåller vampyrer, superhjältar och annat övernaturligt och sitter man med honom och tittar så fastnar man ganska snart...

Ett något stressat Läslov (och en stressad Läslover)

Kulturkollo har läslovsvecka och det är väl något som vi alla önskar att vi hade. Som lärare har jag ju iofs några dagar ledigt (tors-fre) men inte hjälper det läsandet något nämnvärt...

Om du hade läslov den här veckan vad skulle du läsa då?

Hade jag haft en hel vecka ledigt, utan krav och familj som kräver uppmärksamhet, då hade jag betat av en massa mysiga chick lit- och feelgoodböcker. Jag har ett gäng olästa Austen-spin offs, några olästa Alexandra Potter och Katie Fforde, nya böcker från författare jag gillar, te- och chokladrelaterade mysböcker, böcker jag köpt efter att ha läst om dem på era bloggar, böcker jag köpt för att jag gillade titeln, böcker jag köpt för att jag gillade omslaget, böcker jag köpt för att Goodreads sagt att jag borde gilla dem, böcker jag... GAAAAAHHHH!!! 

Okej, så det är inte bara på jobbet man kan bli stressad och känna att man ligger efter. Hur många och långa Läslov kan man få?

Bokmaskarnas snabba om Japan

Kulturkollo vill ha tre snabba om Japan och här kommer Bokmaskarnas svar:

LE: Rött, geishor, ätpinnar

AR: Sushi, körsbärsblom, teknik

HL: Samurajsvärd, Hiroshima, geisha

CB: Fukochima, ninjor, hög levnadsålder

AG: Manga, sushi, framtid

Jag minns (knappt) mitt 80-tal

Jag tror att det här kortet är från typ -86-87 kanske?

Veckans utmaning från Kulturkollo går ut på att minnas ditt -80-tal:
Vilken musik lyssnade du på?
Vad läste du?
Vad såg du på?
Vem/vilka var de stora idolerna?

Jag föddes exakt tio år innan Berlinmuren föll, dvs den 9/11-79. Jag har alltså levt hela 80-talet men minns inte direkt mycket av det. Jag har varit tvungen att googla för att minnas... 90-talet hade varit enklare, just sayin. 

Vilken musik lyssnade jag på? Bröderna Herreys vet jag att jag lyssnade på i tidig ålder, sedan skulle jag gissa på Trackslistans populära låtar. Mycket svenskt på den tiden (till skillnad från nu då jag helst undviker svensk musik/film/litteratur) och jag tror att jag lyssnade på Madonna redan då. Mamma och pappa lyssnade på Simply Red och David Bowie så en del sådant blev det nog också. Orup och Michael Jackson också förresten.

Vad läste jag? Lotta-böckerna av Merri Wik och Bert-böckerna av Andersson/Olsson. Jag var ingen storläsare och hade inte börjat reflektera över läsningens nöjen. 

Vad såg jag på? Vi skaffade parabolantenn tidigt och fick in en massa engelska kanaler. Jag minns DJ KAT show som presenterade coola, intressanta barnprogram på engelska. Denver the last dinosaur och Inspector Gadget minns jag bäst. Growing pains - åh så kär jag var i Kirk Cameron. Full house - vem ville inte bo i den familjen? Family ties - jag skulle gifta mig med Michael J Fox...


Vem/vilka var de stora idolerna? Redan då så var det nog alla söta kändispojkar, det spelade liksom ingen roll om de var skådisar eller sångare, hade de en puls så var jag kär. Jag minns tom pinsamt nog att jag hade en liten crush på den tecknade Shredder från T.M.N.T. Pojktokig - javisst!

Om jag hade levt idag på 80-talet så hade jag förmodligen sett ut så här: