Shakespeare - så många minnen!

Kulturkollo vill att vi delar med oss av vårt bästa Shakespeareminne den här veckan. För mig är det svårt att välja bara ett... Bered er på ett långt inlägg, tack till er som orkar läsa.

Jag gick i årskurs två på gymnasiet när jag först upptäckte Shakespeare. Visst hade jag sett någon pjäsversion av Romeo & Julia innan, men den pjäsen har jag aldrig gillat. Jag hade också lidit igenom en balettföreställning av samma pjäs och i den tidiga ålder jag då var (tror det var på min 16-årsdag) så uppskattade jag INTE balett eller Shakespeare. 

Detta skulle dock ändras året därpå. Vi skulle läsa valfri pjäs i svenskan och jag frågade mamma vilken jag borde läsa. "Välj Hamlet sa hon, han är lika knäpp som du är". Jag läste pjäsen, fattade noll och hade sådan tur att Mel Gibsons filmversion av Hamlet visades på tv just då. Såg filmen, fattade pjäsen och min kärlekshistoria till Shakespeare och Hamlet började. 

Under flera år handlade alla mina arbeten och uppsatser om någon av dessa två - både genom resten av gymnasiet men också under de fem åren jag pluggade till lärare. Och sedan några år till i början av min lärarkarriär. Stackars elever...

Så, minnen. Ska jag välja mitt MVG-tal på mitt gymnasiearbete där jag inled med Tjajkovskijs "Hamlet"? Ska jag välja mitt besök i Stratford och Shakespeares hus? Ska jag välja min fortbildningsresa till London med Shakespearesällskapet där vi lärde oss en 1600-talsdans (som jag sedan lärde mina elgrabbar)? Ska jag välja besöket till The Globe där jag såg Samantha från Sex and The city i publiken och var för feg för att be om autograf? Ska jag välja någon av alla föreställningar jag sett; Helena Bergström som Hamlet (riktigt bra), en annan när Ophelia kom inrusande i sann Bruce Willis-anda och skrek "Yippie-kay-yey-mother-fucker!" eller versionen av En midsommarnattsdröm (Gbg ca 97-98?) som var så bra att jag gick och såg den tre gånger?

Nej. Jag ska berätta om när jag under litteraturvetenskapskursen på högskolan valde att spela upp en egen version av Hamlet starring me, myself and I (typ). Vi var tar pers som skulle spela, jag stod för manus, regi och titelrollen. Ett kubbspel representerade kungen. Hamlet låtsades vara gay istället för galen, Laertes blev kär i Hamlet och spöket tappade en guldsko. Mycket drama, alla dör - inklusive klubbkungen. Pjäsen var ca 10 min lång och jag har den filmad. Jag brukar då och då bjuda på mig själv och visa den för eleverna. De ser först inte att det är jag - jag hade målat dit ett litet hipsterskägg. Den bjuder inte riktigt på lika många skratt hos eleverna som den gjorde live inför studiekamraterna...

Ja, det var väl en del minnen där. Jag kan ju inte riktigt säga att jag är lika besatt av Shakespeare längre, men Hamlet är och kommer alltid vara min favorit. Förra året såg jag den med Benedict (yum yum) Cumberbatch i titelrollen (tack Bio Roy som streamat från National live theatre) och jag tröttnar inte på den. Shakespeare är, var och förblir en mästare. Tack för att du läste så här långt :-)