Jag vet inte riktigt hur jag lyckats läsa den här tjockisen under språklärarnas mest hektiska månad (hej NP-rättningshögar)... Lite skönt har det iaf varit att läsa något riktigt bra mellan rättningarna.
Jag läste min första Kate Atkinson lite tidigare i år, Liv efter liv, och det här är en fristående fortsättning. Typ. Den förra handlade om Ursula och den här fokuserar på hennes lillebror Teddy och hans liv före, under och efter kriget. Den berör mig på ett sätt som var längesedan i en bok, igår hittade dottern och maken mig hysteriskt fulgråtandes i soffan. Atkinson har ett sätt att krypa under skinnet på mig och hon beskriver sina karaktärer och vad de går igenom på ett sätt som är så levande, så äkta att det nästan gör fysiskt ont att läsa om det.
Jag älskade boken! Jag vet inte vad mer jag ska skriva, den var så fin, så härlig och så rå. Läs den! Läs båda! #lindaläser2016
Grymt bra författare! Hon levererar!
SvaraRaderaHaha, där ser man hur olika man uppfattar böcker. Kul att du tyckte om den :)
SvaraRaderaVerkligen olika, fast jag håller med dig om vissa punkter. Tycker det var jobbigt med Violas och Teddys dåliga förhållande.
RaderaTack för tipset! Vill verkligen läsa både denna och Liv efter Liv
SvaraRaderaJa! De är riktigt bra!
Radera