För många år sedan läste jag en bok av Mhairi McFarlane eftersom "alla" berättade att jag skulle ÄLSKA hennes böcker. Tyvärr föll den mig inte alls i smaken - jag vet inte, kanske var jag bara motvalls kärring, kanske hade folk pratat upp henne för mycket men jag kände att det hon skrev inte alls var något nytt och fräscht utan istället samma story jag både läst och sett i filmer.
När sedan "alla" fortsatte tipsa om henne, läsa henne och älska henne så höll jag mig ifrån det. Blev alltid lite sugen - hennes titlar är ju näst intill oemotståndliga på både engelska och svenska.
Så kom den här senaste och omslaget är så fint och titeln får ju en att börja sjunga på Simple Minds och så tänker man på Breakfast club och så kunde jag faktiskt inte motstå längre. Jag köpte den. Jag läste den. Jag ÄLSKADE den!
Två tonåringar möts, blir kära och det slutar illa. Många år senare träffas de igen - men killen verkar ha glömt att hon existerat. Tjejens liv är kaos, expojkvännen en crazy stalker och tonårskärleken som inte minns henne är nu hennes chef.
Ja, jag skrattade, jag grät och jag ville inte att boken skulle ta slut - jag såg hela filmen framför mig. Så härlig! Läs, läs, läs - heter Det kommer aldrig vara över för mig i svensk version.
Betyg: 🤷🏼♀️🤷🏼♀️🤷🏼♀️🤷🏼♀️🤷🏼♀️
Håller med dig om att omslaget är väldigt lockande, nästan som en karamell.
SvaraRaderaJa, den var lika lättköpt iaf :-D
Radera