Under hösten så kom det ut en förfrågan på Instagram från Kulturistanmia om vi ville läsa tegelstenen
DET med ca 100 sidor i veckan. Jag har inte läst något av King innan och kände att det kanske var dags att ta tag i den saken. Maken läste den i sin ungdom och tyckte det skulle bli kul att få diskutera den med mig.
Sagt och gjort, jag hängde på och laddade ned boken på telefonen. Ca 3000 små telefonsidor blev det men det funkade, jag lånade boken också så att jag kunde läsa ordentligt på helgerna.
Det var nog ganska bra att ta sig an den med 100 sidor/veckan för då blev det aldrig övermäktigt. Det var också kul att läsa ihop med andra. Vi röstade också fram tema King i Bokbubblarna så att vi kunde tillgodogöra oss den där med (vi var tre från bokklubben som var med i utmaningen).
Boken då? Nja, kul att ha läst men jag tyckte inte att clownen var så läskig, däremot hade jag jättesvårt att ta mig igenom delarna med den fruktansvärda mobbningen. Extra jobbigt att den värsta karaktären i boken heter Henry när också min lilla son heter det. Jag gillar dock att vi ändå får en förklaring på varför han beter sig som han gör - det är mycket som är väldigt tragiskt i boken.
Jag tycker som sagt inte att den var så läskig och slutet gjorde mig väldigt besviken - en helt onödig och sjuk sexscen och dessutom ett monster i form av en spindel - alltså, jag må inte älska spindlar men nej, de blir inte läskiga så här.
Annars tycker jag det var en fin berättelse om vänskap och utanförskap och om att bemöta sina rädslor. Iom att den känns som en modern klassiker känns det kul att ha läst den och jag och maken kunde sedan se den senaste filmen tillsammans - den var väl okej men synd nästan att den delats in i två delar, nu var det bara ungdomsbiten. Jag gillade ju hur boken hoppade mellan ungdom- och vuxenvärlden. Jo, vi kommer se nästa del också och så vill jag se första filmen, den med Tim Curry.
Tack Mia för ett bra initiativ, jag tror 2019 ska bli ett år då jag tar tag i fler tegelstenar.
