6 & 7/10: Bokmaskarna läser Vi kom över havet och Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande

Vi håller på med asiatiskt som tema just nu i Bokmaskarna och den här månaden blev det omläsning av två böcker jag gillar - Vi kom över havet av Julie Otsuka och Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo.

Den första läste jag nyss så jag kör en repris av mitt inlägg då:

Vi kom över havet har jag läst gott om hos bl.a. Anna och tänkte att jag behöver vidga mina vyer lite. Jag älskar att den är berättad i vi-form - det gör berättelsen lättare att ta till sig men samtidigt att hålla distans till. Det behövs - det är inte direkt en munter berättelse - men åh så viktig. Vi får följa en grupp japanska kvinnor över havet till Amerika - där de ska träffa sina nya makar och få nya liv. Tror de. Det blir inte riktigt som tänkt för alla. Vi får följa med i både vått och torrt - i nöd och lust. Liv, död, barn, arbete och sedan, sedan kommer kriget. Japaner är fienden. Alla ska bort.

Det var intressant att läsa den här, speciellt när jag touchat vid ämnet "japaner i Amerika" i den underbara Hotellet i hörnet av bitter och ljuv.Det här är en kort, men vacker och hemsk berättelse - absolut läsvärd!

Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande läste jag för flera år sedan så det var nästan som att läsa en ny bok. Jag minns att jag gillade den och det gjorde jag nu med, fast lite mindre. Den unga, kinesiska kvinnan som kommer till London, träffar en konstnärssjäl (40+ man) och de finner kärleken. Typ. Jag har svårt att se att han gör det, men whatever. 

Naivt, vackert, kulturkrockar så det visslar om det och resor, både en inre och flera faktiska. Hon ska få se Europa men gör hon verkligen det? Jag tycker mest hon ser olika män. I Bokmaskarna diskuterade vi att om man är öppen för det så är det lätt att träffa intressant folk och oftast sker det när man är utomlands. Vi undrar hur det kommer sig att hon inte blir mer utnyttjad eftersom hon väldigt naivt litar på alla, men kanske är det det som är grejen...

Den handlar såklart mycket om språk, men på ett vackert och intressant sätt (säger svenskläraren som inte är språkfan annars...) och den får oss att fundera över vårt eget språk, vår egen kultur och vad den står för. 

Vacker och läsvärd, absolut.