Läste ut Emily Giffins Something borrowed igår. Jag hittade den på skolans bibliotek och såg att den kommer som film (igår) och jag är sugen på en chic flick-film och bestämde mig då för att läsa boken först.
Redan efter några sidor känner jag att den nog gör sig bättre som film - boken handlar om Rachel som är bästa vän sedan evigheter med den vackra Darcy. Darcy ska gifta sig med Dex om en strax men så hamnar Rachel och Dex i säng med varandra och sedan blir de kära. Vi läsare borde ju inte gilla det här (otrohet ska vi väl inte stödja?) så då måste författaren få oss att tycka illa om offret, dvs Darcy. Jodå, det lyckas hon med. Darcy beskrivs som en otroligt taskig, supervacker, självupptagen, sniken lögnerska. Okej, jag hejar inte på henne längre, men det som stör mig är att om hon nu är så hemsk - varför är Rachel hennes bästis och varför är Dex ihop med henne i flera j***la år?
Jag gillar inte när böcker och filmer gör den här enkla lösningen. Jag gillar heller inte att den här boken ska få oss att tycka att otrohet och svek är okej så länge det är mot en självupptagen person. Nej, fy säger jag - ett alldeles för billigt trick.
Jag vill fortfarande se filmen* eftersom jag gillar skådisarna, men jag vägrar gilla storyn.
* Tycker för övrigt att det är intressant att karaktärernas utseende har förändrats iom filmatiseringen. Darcy beskrivs som urvacker med mörkt, långt hår - i filmen spelas hon av blonda Kate Hudson. Hörde jag Hollywoodideal?
Jag tror även att filmen är en besvikelse. Den har blivit toksågad och fick 0 i betyg i t.ex. DN. :/ Det är svårt att göra romantiska filmer utan att det blir platt och klichéartat.. :/
SvaraRaderaJag misstänker att filmen inte blir så bra (spanade in trailern och den skiljer sig lite från boken på fler än ett sätt) men jag har gratisbiljett som strax går ut så jag chansar...
SvaraRadera