Silvervägen

Årets första bok är utläst och fort gick det - inte så konstigt kanske då den är grymt spännande från första sidan. 

Lelle kör längs Silvervägen uppe i Norrlands skogar varje natt, han söker förtvivlat efter sin dotter som försvann för tre år sedan. Meja försöker komma till sams med tillvaron i ett nytt hem med en mor som inte alls beter sig som en mor. Deras vägar korsas och de finner en styrka i deras gemensamma sökande.

Kanske inte den bästa beskrivningen av den här boken, men jag gissar också att många redan hört talas om den. Det här är en debut av Stina Jackson och den är riktigt spännande och mörk, lika mörk som omslaget. Den tryckta stämningen i boken får nästan läsaren att gå under och det är bra, både Lelle och Meja har liv som inte är avundsvärda. 

Jag gillar verkligen boken från första sidan och vill veta vad som hänt med Lelles dotter. Det är intressanta karaktärer som presenteras (familjen Borg) och mörka miljöer. Om hopp och desperation. Under läsningen påminns jag om liknande böcker jag gillat: Annabelle av Lina Bengtsdotter, Musselstranden av Marie Hermansson och Vargarnas historia av Emily Fridlund. 

På måndag börjar Kulturkollos samtal kring boken och veckan efter ska den avhandlas i Bokmaskarna. Absolut en bra bok att få prata om, det finns mycket jag vill diskutera. 

Betyg: ⛽️⛽️⛽️⛽️⛽️