När jag såg den här boken i LB-förlags katalog visste jag att jag ville läsa den. Inte nog med att jag läste Anna Winbergs förra bok, Vaknätter och verklighetskaos i Vasastan, och gillade den, men det här omslaget ser ju ut som hemma hos mig! Jag har också ett stort, gult hus på landet (tyvärr verkar jag dock inte ta kort på det för jag hittar inga huskort i min telefon).
Tack snälla LB-förlag för att ni skickade detta rec.ex. Boken lästes under flyget till Skottland (den är både snabb- och lättläst) och det finns definitivt en del igenkänning i boken.
Boken handlar om vännerna Emma, Shirin och Dolly från den tidigare boken. Barnen har blivit runt året gamla (precis som min). Emma har ärvt mormors gamla hus och flyttat hem till Kalmar för att renovera. Shirin har träffat en man med barn från tidigare äktenskap och Dolly har blivit internetkändis. De träffas inte så ofta längre men vi får följa med (mest Emma och Shirin) och se hur de har svårigheter med allt men samtidigt lägger upp en fasad utåt om att allt är bra.
Boken tar upp det här med om hur saker och ting porträtteras i sociala medier. Emma startar en blogg där hon stylar sina bilder och bara lägger ut ”det perfekta” - de där bilderna som gör att vi blir avundsjuka och undrar hur ”alla andra” kan ha det så städat/fixat/välskött hemma trots småbarn när det hos en själv är dammigt/stökigt/leksaker överallt och en blomkruka hår sönder var 10e minut. Typ. Är personerna bakom bilderna verkligen lyckliga? Är deras liv så fantastiska som de verkar på bilderna?
Jag har såklart inget svar. Jag tycker om att lösa om Emmas olika funderingar, när hon börjar inse att det hör kanske inte är hennes grej. Att det kanske var fel. Jag tycker hennes familj agerar väldigt konstigt redan från början och jag tycker kanske att slutet blir lite väl mycket - men jag tror att jag känner så eftersom det både lockar mig och provocerar mig. Jag skulle inte kunna göra samma val som Emma, jag är för feg.
Spännande va? Läs nu boken och ta reda på vad det är jag inte vågar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar