Barnvagnsblues

En sådan ljuvlig bok. Eller, ja, den är ju ganska låg egentligen, men så fin. Inte bara omslaget (hallå, hur snyggt?!?) men också innehållet får mig att bara älska den här. Jag kan inte ens skriva om den utan att låta som en fjortis, men alltså, hallå! Så bra!

Kanske är det för att Ester Roxberg lyckas fånga den där känslan och de där tankarna som jag (och gissningsvis många nyblivna mammor) har/hade både inför och under mammalivet. Tankarna om hur fantastiskt det ska bli att få en kuten bebis, hamna i bebisbubblan och vara ”vi mot världen” med en liten mini-me. Allt man ska få gjort när man ändå är ledig, alla vänner man kommer umgås med, alla söta kläder man ska ha på sin lilla bebis. Babysim, öppna förskolan, babyrytmik - så mycket kul som finns. 

Men så blir det inte riktigt som man tänkt sig. Man sover dåligt, barnet blir en ”kräkbebis” och byter kläder varannan timma. Bajs överallt. Ömmande amningstuttar, stress hela tiden eftersom allt tar mycket längre tid. Du hinner inte träffa någon eftersom era barn har olika sovtider. Du orkar inte träffa någon för du är trött, sliten och har inga rena kläder. Alla ”roliga aktiviteter” äter upp tiden och blir stressmoment. Du oroar dig konstant över om du gör rätt - kommer minsta lilla grej göra ditt barn till ett monster? 

Mamman i Barnvagnsblues oroar sig för det mesta. Hemmet måste plastbantas, allt ska vara ekologiskt och hon lägger enorma summor på att allt ska bli ”rätt” men det fungerar inte riktigt ändå. Tristessen som kan uppstå i att vara hemma med sitt barn - den är så välfångad. Visst går det lite väl långt med oron i boken, men jag kan samtidigt förstå hur lätt det är att hamna där. Ung mamma, först i kompisgänget - vem har du att fråga då? Känslan av att inte passa in i föräldragruppen, att inte gilla den man blir, att inte hitta tillbaka till sig själv igen eftersom den man var innan barnet inte finns längre. Det är svårt att acceptera sin nya roll och svårt att veta att det är okej att inte älska sin mammaroll helt och hållet - man kan älska sina barn ändå. 

Jag älskade verkligen boken, jag tycker den fångar känslan av den nyblivna mammarollen perfekt!