Iom mitt nya löparintresse så har jag ju slukat olika böcker om löpning. Den här... var lite annorlunda. I den här boken hittade jag faktiskt ingenting jag kunde relatera till.
Markus Torgeby beskriver, väldigt naket och rått, hur han redan i tidig ålder upptäcker att löpning är hans grej. Han är snabb och uthållig och därför tycker alla att han ska tävla. Han själv märker att han inte trivs med att tävla, men han pushas - han kan ju bli så mycket bättre. Hans mamma lider av ms vilket är tufft för familjen och han vill bara bort. Han bestämmer sig för att flytta ut i skogen (tänk Thoreau) i ett år för att få vara i fred med sig själv och sina tankar. Han springer och springer och gillar sitt nya liv. Han åker till Afrika för att träna löpning med de bästa och han åker tillbaka till sin koja. Han får problem med maten, han slutar nästan äta eftersom han tänker att han blir snabbare ju lättare han är. Han träffar kvinnan i sitt liv och måste tänka till hur han vill ha det.
Visst är hans liv intressant, men jag tycker boken är väldigt svart. Jag har väldigt svårt att relatera till det han skriver och är långt ifrån att dela hans besatthet till löpningen.
Jag kryssade ”Någon som har ett bestämt intresse” i Höstbingot.
lite som vår yngste, till och med läraren klagade på hans ointresse att tävla på idrottslektioner...
SvaraRadera