Barnmorskan Jenny fortsätter beröra mig

Förra sommaren läste jag (och älskade) Barnmorskan i East End och blev direkt sugen på att läsa uppföljaren. Lind & Co var snälla nog att skicka Barnmorskan i east End del 2 till mig och nu är den läst (bättre sent än aldrig).

I första boken får vi lära känna Jenny (författaren) och hur hon hamnar som barnmorska i fattiga slummen hos en nunneorden. Jag vet att jag berördes starkt av alla hennes historier - både de med lyckligt slut och de med olyckliga. Mest de olyckliga. Jag hade ju själv precis blivit mamma så att läsa om personer som förlorar sina barn på ett eller annat sätt gick direkt in i hjärtat och tårarna sprutade.

I del 2 börjar tårarna spruta redan i första sidorna. Det är tre olika människoöden vi får följa i boken, människor som Jenny har kommit i kontakt med under sitt yrkesliv.

Första delen handlar om fattighusen och de hemskheter som barn kunde utsättas för där. Beskrivningen är så hemsk att när jag berättade om den för Grefven blev han jätteupprörd och ville inte höra mer. Man undrar ju hur vissa kunde leva med sig själva förr i tiden... Föreståndaren på barnavdelningen bestämmer sig för att minsann ska knäcka den där lilla glada ungen - fysiskt och psykiskt. Usch.Den handlar också om barn som överlevt fattighusen, blivit vuxna. Om syskon, om kärlek och om att vara tillsammans för alltid. Det finns fint i allt det hemska.

Andra delen är inte lika hemsk, den är nästan lite komisk. En av de äldre nunnorna blir anklagad för stöld och ingen kan förstå hur eller varför. Fungerar hennes hjärna som den ska eller inte?

Tredje delen är sorglig och fin den med, den handlar om en gammal krigsveteran med hemska sår på benen och den vänskap som uppstår mellan honom och Jenny är fin att läsa om.

Ja, jag älskade den här boken också och jag vill absolut läsa de övriga som finns i serien. Jag har sett första säsongen av tv-serien också - tyvärr visade det sig att de historier jag läste om här var med i första säsongen så jag kände liksom igen det jag läste. Nu gör det inte direkt något, det gav mig fina bilder av det som hände, men visst hade det varit kul att läsa om det först och se det sedan...