måndag 11 augusti 2014

Augustiresan

Jag har inte läst något av Anna Fredriksson tidigare men alltid lockats av hennes böckers omslag - de ser så inbjudande och härliga ut.

När jag nu lyssnat på Augustiresan inser jag att det dock är något helt annat som gömmer sig bakom fasaden - lite som i storyn.

Som Hyllan skriver så tycker inte jag heller att storyn handlar så mycket om vänskap som den säger - handlingen kretsar kring Jenny och hennes problem på jobbet. Otäckt, provocerande och känsloladdat - verkligen en hemskt bra beskrivning av hur jobbigt man kan ha det när saker inte fungerar. Jenny har blivit ny personalchef och detta tas inte emot väl av kollegorna. Hennes lata, själviska, fega chef stöttar henne inte och eftersom hon skärmar av sig från vänner och maken går det som det går.

Jag blir provocerad av chefen, kollegorna och faktiskt Jenny själv.

Att det sedan ska handla om en vänskapsresa - nja, jag tycker vännerna är lite väl hårda. Jag har tur med mina vänner - även om vi inte hörs på länge så räknar vi fortfarande varandra som nära vänner. Så tycker jag inte fallet är här...

Varför det också börjar med en skilsmässa känns bara som ännu en sidohistoria som inte riktigt bidrar till storyn.

Allt som allt, vad tycker jag då? Jo, men det här är en helt okej bok men ingen måsteläsning.

4 kommentarer:

  1. Jag tyckte att beskrivningen av arbetsplatsen var grymt bra gjord. Den kröp under skinnet på mig iallafall. Jag kände också igen en hel del tankar från vänners och min egen 40-årskris.Ska livet liksom bara rulla på så här? (Obs. Ordvits!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut, arbetsplatsen är välbeskriven. Heja Göteborgsvitsen :p

      Radera