Eileen - en hyllvärmare

Jag gillade Ett år av vila av Ottessa Moshfegh och därför köpte jag den här också. När det blev mitt val i Bokbubblarna så föll det på Eileen men tyvärr blev träffen aldrig av pga anledningar. Läste boken gjorde jag dock och den är väldigt mörk och underlig - men samtidigt är Eileen fascinerande. Vad är det egentligen som händer och varför? 

Det är återigen (eller ja, den här boken kom egentligen ut först) en ganska trasig person vi möter - Eileen bor ensam med sin alkoholiserade fader, jobbar på en anstalt för unga män som begått brott och hon verkar leva mer i sitt huvud än i verkligheten. Det är äckligt, sjukt och samtidigt intressant - allt vi får läsa. 

När boken är slut vet jag inte riktigt vad jag har läst och jag tror tyvärr inte den kommer stanna kvar i minnet särskilt länge. 

Med den här hyllvärmaren läst sätter jag ännu ett kryss i min utmaning: Läs en hyllvärmare jag köpte för att ”ingen” läst den. 

Betyg: 😍😍😍

Bokbubblarna läser Små glädjeämnen

Igår inledde jag påskhelgen med Bokbubblarna och vi pratade om Små glädjeämnen. Tyvärr var det inte en bok vi tyckte gav så mycket - den har många intressanta småhistorier som skulle kunna bli riktigt bra men som inte följs upp eller spinna vidare på. Ju mer vi pratade om den desto mer sjönk min bedömning av den - vanligtvis brukar böckerna bli bättre av att diskuteras men den här vinner inte på det.

Det är en ganska platt historia om en journalist som tar sig an ett fall med en kvinna som hävdar att hon blivit gravid utan en karl involverad - detta hände medan hon låg inlagd på ett sjukhus som vaktades av nunnor. Journalisten blir mer och mer engagerad av familjen och historien och även om det händer mycket i familjen så berättas historien så lågmält att jag inte reagerar eller blir känslomässigt engagerad - inte ens på slutet. 

Bokbubblarna tyckte mellan 2-4 i betyg - den var lite ojämn och vi hade olika åsikter om slutet. 

Mitt betyg: 💝💝💝

Bokbubblar om Midnattsbiblioteket

För några helger sedan körde jag upp till Jönköping över dagen och då passade jag på att lyssna på Matt Haigs Midnattsbiblioteket eftersom den skulle diskuteras med Bokbubblarna veckan efter. 

Jag blev väldigt tagen av boken och gillade den starkt. Jag gillar det filosofiska i att alla våra val ger olika versioner av våra liv och i den här boken får vår huvudroll en chans att testa sina olika liv och se om det kunde varit bättre. Visst är det så att man kan ångra saker och ångra en del val man gjort men det blir kanske också en trygghet (eller tvärtom) när man tänker att då hade man inte varit där man är idag. För mig kändes det bra att tänka att gräset inte alltid är grönare på andra sidan och att hur små saker man än gör så kan det ha stor effekt på dem omkring oss. 

Betyg: 💝💝💝💝💝

Bokbubblarna hade lite olika tycke och tankar men jag har för mig att de flesta var positiva till boken. Som alltid är det trevligt att få prata böcker en stund, även om vi såklart saknar att träffas. 

Två underbara omläsningar

För en väldans massa år sedan läste jag Tillsammans är man mindre ensam och White oleander och jag älskade dem båda. I flera år har jag sparat dem i hyllan och velat hitta tid och lust för att läsa om dem - men det finns ju alltid en massa nytt som pockar på ens uppmärksamhet. 

I år blev det dock äntligen dags - jag och min kompis Lotta bestämde att vi skulle läsa Tillsammans... och diskutera den samt se filmen. Nu blev det inte riktigt så då hon fick Corona precis när vi skulle träffas. Boken blev läst iaf och den var precis lika bra nu som då. Dessa speciella människor och deras livsöden - värmen och kärleken som kommer ur deras vänskap och hur de alla växer tillsammans. Jag är glad att jag läste om den och jag älskar den fortfarande. 

Betyg: 🛋🛋🛋🛋🛋

White oleander är också en bok jag älskade när jag läste den - jag vet att Oprah valde den i sin bokklubb och jag älskade alla miljöbeskrivningar. När det blev min tur att välja bok till Bokbubblarna i år så blev det den här - men tyvärr blev träffen då den skulle diskuteras inställd. Jag slutade läsa om den och det var inte förrän nu under jullovet som jag läste ut den. Den är fortfarande helt underbar! Här är ett tragiskt livsöde men också en roman om längtan, kärlek, familj och själviskhet. Boken är så vackert skriven och den är lätt att dras in i. Jag älskar att få följa Astrid och hur hon längs den mycket jobbiga fosterhemsresan hittar sig själv längs vägen. 

Betyg: 🌸🌸🌸🌸🌸

Där kräftorna sjunger

Ikväll har Bokmaskarna haft ett coronaanpassat möte och diskuterat Där kräftorna sjunger av Delia Owens. Vi var alla överens om att det är en fantastiskt intressant skildring av djur- och naturliv och visst känner man med den lilla flickan Kya - men sedan störde jag mig på sidohistorien och slutet. Lugn - jag ska inte spoila. 

Det är en stark historia om den lilla flickan som lämnas helt ensam i träskmarken - inte så konstigt att hon inte litar på någon när hon så tidigt i livet blivit sviken av dem som ska vara henne närmast. Det är fint med de få som vill hjälpa henne - med de som får hjälpa henne men så har vi också de andra... 

Jag har jättesvårt att säga vad jag tycker om boken - jag satte en fyra innan samtalet och en trea efter - kanske får det bli något däremellan. 

Betyg: 🦞🦞🦞,5

Årets första bok - Mannen som läste högt...

Imorgon träffas Bokbubblarna för årets första träff och till dess har vi läst Mannen som läste högt på 6.27-tåget - en fransk liten söt berättelse i lite Amélie från Montmartre-känsla.

Den är lättläst och gullig men har också en del allvar i sig - men hoppfullt sådant. Den handlar om Guylain som har ett tufft liv - han jobbar i en fabrik som förstör böcker (hemska tanke!) men varje kväll när han ska rengöra den hemska bokätande maskinen så räddar han lite sidor som han sedan läser högt under morgondagens metroresa. En dag hittar han en usbsticka med dagboksanteckningar och han bestämmer sig för att leta reda på kvinnan som skrivit dem.

Berättelsen är väldigt lugn och har egentligen inga upp eller ned - den är lite som Seinfeld - det händer ingenting och samtidigt händer massor. Jag tycker det är riktigt charmiga karaktärer också - guldfisken, mannen som förlorat sina ben och därför jagar böcker, vakten som endast talar i alexandriner - det finns mycket som får en att le under läsningen.

Jag gillade den och ger den 🚊🚊🚊🚊