Ikväll har Bokmaskarna haft ett coronaanpassat möte och diskuterat Där kräftorna sjunger av Delia Owens. Vi var alla överens om att det är en fantastiskt intressant skildring av djur- och naturliv och visst känner man med den lilla flickan Kya - men sedan störde jag mig på sidohistorien och slutet. Lugn - jag ska inte spoila.
Det är en stark historia om den lilla flickan som lämnas helt ensam i träskmarken - inte så konstigt att hon inte litar på någon när hon så tidigt i livet blivit sviken av dem som ska vara henne närmast. Det är fint med de få som vill hjälpa henne - med de som får hjälpa henne men så har vi också de andra...
Jag har jättesvårt att säga vad jag tycker om boken - jag satte en fyra innan samtalet och en trea efter - kanske får det bli något däremellan.
Betyg: 🦞🦞🦞,5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar