I min Wallflowerutmaning har jag nu bekantat mig med Camus Främlingen - en titel jag ofta hört men inte visste något om. Ja, den passade ju inte riktigt in i mitt chick lit-flow jag hade under november och jag kan inte riktigt uttala mig om den - den är kort, enkel och alldeles... alldeles avtrubbad. Iaf är personen den handlar om rätt avtrubbad - han begraver sin mor utan tårar, vittnar för sin vän fastän han vet att han misshandlat en person och sedan skjuter han en man med flera skott - bara för att solen stekte. Jo, det ska säkert finnas ett djup osv här men som vanligt när jag läser sådant här så inser jag att det finns skäl till att jag gillar enkel, fluffig chick lit. Hjärnan vill vila när den läser - inte överanalysera. Sorry Camus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar