Hatties liv - nu med varningstext

Varför var det ingen som varnade mig? Jag la dottern i vagnen, stoppade lurarna i öronen och gick ut på min långpromenad till slottet* och så började Sharon Dyall läsa Hatties liv av Ayana Mathis för mig medan jag gick. "Gött", tänkte jag, jag får läst Bokbubblarboken medan jag promenerar.

Mmm... Just det ja. Bara det att första kapitlet är FRUKTANSVÄRT SORGLIGT, SPECIELLT OM DU ÄR NYBLIVEN MAMMA!

Efter stora lipattacken är det ett under att jag vågade ta mig igenom boken, men jag gjorde det (resten var inte alls lika ledsam, men inte direkt munter heller) och vi kunde bokbubbla om den (vilket Anna sammanfattat fint på sin blogg).

Hatties liv är ett gäng berättelser om hennes barn, med henne som en röd tråd. Egentligen är det också den enda röda tråden - det är ganska så hattigt (ha ha) berättat annars. Det verkar som att Hattie aldrig återhämtade sig efter första kapitlets händelser och jag tycker det är svårt att veta om fokuset i boken ligger på hennes liv eller hennes barn. Visst finns det flera berättelser som sätter sig litegranna och ja, jag berörs av vissa kapitel - mest av det första och ett där hon ska ge bort ett av barnen. Usch så hemskt!

Jag är inte överförtjust i boken, men samtidigt var den inte dålig. Kanske var den svår att greppa eftersom jag lyssnade lite, läste lite och detta pågick under några veckor...

Tack till Brombergs för rec.ex


* Vi bor nära Tjolöholms slott