Nina av en slump - nu uppdaterad

Några dagar senare än vad jag tänkt in i november kom läslusten äntligen till mig och första boken jag tog tag i var Bokbubblarnas bokcirkelbok Nina av en slump av Michèle Lesbre. När vi valde den hade den precis kommit ut så vi hade inga förkunskaper, vilket ibland kan vara rätt skönt.

Nina av en slump är, enligt mig, en ganska typisk fransk berättelse. Det är vardagsbeskrivningar och det händer ingenting och allting samtidigt men allt berättas med samma lugn och passivitet. Det är det jag gillar med böcker och filmer från Frankrike. Vardagsberättelserna, utan glam och flärd.

Jag kan inte låta bli att tänka på Justine Lévys Vi ses på Place de la Sorbonne när jag läser Nina... Det är även i denna ett mor- och dotterförhållande som jag inte riktigt kan avgöra om det är kärleksfullt eller inte som står i fokus. Samtidigt verkar Nina sakna något i sitt liv, med tanke på de något udda förhållandena med olika män som hon har.

De första sidorna så gillar jag boken, sedan börjar jag mest bli förvirrad. Jag har svårt att hänga med i svängarna, hennes berättelse hoppar mellan nu och då och jag förstår inte riktigt vad hon gör, vad hon minns och vad hon bara tänker. Hur är det egentligen med mannen i badkaret? Och katten? Är det inte lite Murakami över berättelsen helt plötsligt? 


Som ni märker vet jag inte riktigt vad jag tycker om boken, något säger mig att det här är en bra diskussionsbok och jag tror att jag kommer ha en klarare bild efter att ha träffat Bokbubblarna och fått lite mer input.

Ett tack till Sekwa för rec.exet.

Update 14/11 efter Bokbubblarnas möte:

Ja, det här VAR faktiskt en bok som gjorde sig bättre av en diskussion. Jag fick lite mer klarhet i vad som faktiskt hände i boken och dessutom lite klarhet i saker jag nog missat. Jag hade missat hur ung Nina ska vara, i mitt huvud var hon runt 20 men hon ska nog vara mer runt 16. Det förklarar en del. Det är väldigt mycket som händer på hennes lediga dag, frågan är om hon någonsin vågar ta ledigt igen? Iom att jag trodde att hon var äldre kunde jag inte förstå varför hon inte bara sticker och lämnar sin mamma, mamman verkar ju inte bry sig så värst om Nina ändå. Ska hon dock vara 16 så förstår jag bättre varför hon stannar och kämpar och ger mamma nya chanser hela tiden. Hon söker en familj. Fågelmannen blir som en fadersfigur som tar hand om henne och mamman är hennes sista verkliga strå och hon vill så gärna bli sedd och älskad av henne.

Ja, en diskussion och boken blev bättre. Inte det bästa jag läst, men jag ångrar inte att jag läst den.