Den tar sig mot slutet

På Bokmässan i år sprang jag på Fröken S flera ggr, bland annat hos The English Bookshop (tror jag det var) där hon plockat åt sig Ali Smiths There but for the. Jag har inte läst något av henne tidigare (Smith alltså, inte Fröken S) och blev nyfiken när jag läste på baksidan. En man (Miles) låser in sig i ett rum hemma hos paret han är på middag hos och vägrar komma ut eller prata. I flera månader.

Det här är en historia som kräver en koncentrerad läsare, det finns definitivt ett budskap och som vanligt (tyvärr) känner jag att det går lite över mitt huvud. Men ändå gillar jag den här lite. Först tyckte jag den var riktigt trög och jag hade lite svårt att förstå vem jag följer och varför, men när jag läst färdigt den så förstod jag lite mer hur allt hängde ihop och jag gillar att vi får följa några av de människor som engageras i Miles liv genom händelsen.

Förutom Miles själv, som verkar vara en riktigt intressant person, men vi får mest veta saker om honom genom andras ögon, så är grannflickan Brooke och hennes föräldrar riktigt härliga karaktärer. Brooke är 9-10 år men har ett vokabulär som en riktigt intelligent vuxen. Jag gillar att hon hela tiden säger det hon tänker och förstår mer än andra. Jag gillar också hennes föräldrar som uppmuntrar henne att vara den hon är, att utveckla sitt sinne och språk med limerickar, böcker osv. Hur kan man inte älska en unge som kan citera Hamlet?

Lite svår, men klart läsvärd. Jag har två av Smiths andra böcker hemma som jag köpte second hand innan jag läst denna, får se när jag tar tag i dem och om de följer samma spår.