Den spännande kärleken mellan lärare och elev

Hos Anna läste jag om kortisen En tyst minut av Siegfried Lenz och blev sugen på att läsa den. Det är något med kärlekshistorier mellan lärare och elev som fascinerar mig, kanske för att jag själv blev gymnasielärare i ganska ung ålder (23) och kan känna igen mig i det där spännande förbjudna. Nu har jag aldrig haft ett sådant typ av förhållande med en elev, iaf inte så länge det faktiskt var en elev på skolan. Men visst, jag dejtade en kille som varit min elev efter att han tagit studenten. Det blev aldrig mer än två dejter och det är många år sedan nu. Att säga att vi på något sätt lyckades få till ett kärleksförhållande på den korta tiden vore att överdriva.

Anyway, fascinationen ligger kvar där och jag märker att trots att jag själv (nästan) varit där så blir jag alltid väldigt dömande mot de fiktiva lärare jag läser om som dejtar sina elever.

En tyst minut berättas ur eleven Christians perspektiv och han minns tillbaka på sommaren då han och hans engelsklärare Stella hade ett förhållande. Tyvärr är det på hennes minnesstund som han gör detta, hon råkar nämligen ut för en hemsk olycka får vi veta redan i början.

Deras förhållande verkar något ensidigt, men det kan ju också vara för att vi bara får Christians version.

Mest sitter jag boken igenom och stör mig på att översättaren skriver "engelskalärare" när det heter "engelsklärare". Yrkesskadad?

Boken är lättläst och går snabbt att läsa, tyvärr är jag inte riktigt lika begeistrad av den som Annas Gästbloggare M.