Nathalie - en delikat historia av David Foenkinos är verkligen vad den säger, en delikat historia. Jag hade inte riktigt koll på vad den skulle handla om men gillade början, mitt och slut. Först gillade jag den eftersom Nathalies förhållande med Francois påminde om mitt och Grefvens - allt bara flyter på och känns sådär naturligt och bra som man vill att det ska vara. Sedan kom ju den där lilla detaljen som jag absolut inte vill vara med om (som man vetat om om man läst på baksidan och därav sluppit chocken).
När chocken lagt sig och jag kunde läsa vidare så fortsatte ändå historien att vara bra. Karaktärerna är härliga och samtidigt lite smått tragiska, det faktum att den handlar mycket om Sverige med roliga anekdoter får mig att skratta och många delar av boken är riktigt skrattframkallande (på ett bra sätt alltså). Jag gillar att författaren har stoppat in små fotnötter och smådetaljer som egentligen inte är viktiga men som ändå bidrar till historien.
Jag är sugen på att se filmatiseringen, jag gillar verkligen Audrey Tatou, samtidigt tror jag inte riktigt man kan fånga allt som är bra i boken i en film.
jag blir nyfiken
SvaraRaderaVisst är den en karamell! Jag gillade fotnötterna mkt!
SvaraRaderaDen var riktigt bra, har satt igång min läslust nu!
Radera