Jag är en riktig softis och snyftis och jag gråter till det mesta. Första boken jag minns att tårarna rann för var Hon går genom tavlan ut ur bilden. Jag minns att jag blev riktigt förvånad då jag aldrig varit med om något liknande.
För något år sedan läste jag Tänk om det där är jag och den fick mig att bryta ihop rejält, oj oj vad jag snyftade!
Jag gråter av lycka, jag gråter för att jag blir så rörd av det sorgliga. Jag gråter av chock, jag gråter för att det är fint. Jag tycker att det är lite fint att gråta av böcker - det betyder ju att de riktigt berört en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar