Fy.
Fan.
Den sög.
Den sög så mycket att det var en pina att ta sig igenom den. Den sög så mycket att jag var arg, riktigt arg. Jag pratade om den på arbetsmöten, i personalrummet, jag svor över den i klassrummen och alla i min närhet undrade varför jag inte bara slutade läsa den om den nu var så dålig.
Ja, varför gjorde jag inte det? Kanske för att på den här tiden var jag ung (yngre) och dum (dummare) och var en sådan som prompt skulle pina mig igenom en dålig bok.
När jag läst färdigt sista meningen i denna överpretentiösa bok så kastade jag den hårt in i väggen tvärs över. Sedan letade jag upp Hagmans hemsida och förvånades tyvärr inte av att även denna var överpretentiös.
Så. Nu är det över. Mitt hat ska lägga sig och livet går vidare.
Men jag gillar verkligen inte Per Hagmans bok.
Inte jag heller. Det är en av de få böcker jag slängt i papperskorgen efter att jag läst ut den.
SvaraRadera