Då så, första tegelstenen avklarad, Murakamis Fågeln som vrider upp världen. Jag har tidigare läst Kafka på stranden och What I talk about when I talk about running av Murakami. Den här var lika konstig som Kafka och med samma dragningskraft. Trots sina 740 sidor så fastnar man från början och bara fortsätter läsa. Det är en massa historier som binds samman, man vet varken in eller ut, folk försvinner, folk dyker upp, folk har konstiga namn, fåglar nämns, konstiga märken i ansiktet dyker upp, slickas och försvinner. Dröm - verklighet - det finns inget som säger vad som händer och inte.Låter det knäppt? Det är så det är att läsa Murakami. Släpp alla tankar, släpp allt vett och bara acceptera. Gå in i berättelsens labyrint och var glad om du kommer ut på andra sidan.
Jag gillade den! Tack Jessica för att du drog igång en utmaning!
Jag känner mig mer sugen på att läsa denna än Kafka på stranden, men vet inte riktigt varför. Tror det är för att jag gillar den här titeln bätttre! :) Vilken var bäst tyckte du?
SvaraRaderaJag tror att jag gillade Kafka mer, men det var nog för att mot slutet på Fågeln började jag önska att få höra mindre konstigheter och ville att den skulle knyta ihop sig. Kafka har mindre konstiga sidohistorier. Båda är dock väldigt bra!
SvaraRaderaVisst är den bra, man kommer liksom in i en annan värld när man läser hans böcker. Helt surrealistiska!
SvaraRaderaHar köpt resten av hans böcker nu så de ligger och väntar...
SvaraRadera