lördag 17 november 2012

Siddhartha och bröstvårtan

I bokcirkeln Bokmaskarna bestämdes det att vi skulle läsa en klassiker och valet föll på Hermann Hesses Siddhartha - en bok jag inte alls kände till. När jag läste på baksidan hade jag redan dömt ut den här boken och var övertygad om att jag inte skulle gilla den.

Ja, man kan ju ha fel ibland. Den var faktiskt inte alls så dum, ganska lättläst och tänkvärd. Den handlar om den unge Siddhartha som ger sig ut för att söka en lära och en lärare, dock märker han att han inte lockas av lärorna som erbjuds. Trots detta får han i sig flera och träffar under sin färd flera lärare där han plockar ut det bästa innan han går vidare.

Jag tänker lite på Coelhos böcker när jag läser den här, hans är iofs mer övernaturliga, den här håller sig ganska så jordnära ändå. Men sökandet och visheten och tänkandet har de gemensamt och det är väl förmodligen det jag gillar. Fast om jag måste välja så föredrar jag Coelho.

Ibland bjuder den på skratt, tex när Siddhartha träffar på en kvinna efter att han haft en het dröm under natten. Han är lärd att inte känna dragning men här kan han inte motstå och böjer sig ned och kysser hennes bröstvårta. Sedan inser han vad han gör och motstår och går därifrån och lämnar en något sur kvinna efter sig.

Boken handlar om vänskap, om kärlek, om att söka och att acceptera. När du accepterar så finner du det du sökt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar