Kulturkollo läser: Sommaren utan regn

Jag blev sugen på att hänga med i Kulturkollos bokcirkel om Maggie O'Farrells Sommaren utan regn och hade turen att vinna boken när de lottade ut två ex. Tack Sekwa och Kulturkollo!

Jag blev snabbt riktigt förtjust i boken. En man lämnar hemmet en morgon och kommer inte tillbaka. Mamman ringer sina barn och en ganska så intressant familj introduceras. Hemligheter, lögner och fördomar hålla dem isär men iom pappans försvinnande så samlas de igen och förenas i sökandet. Mina tankar gick till Troppers Sju jävligt långa dagar som även den handlar om en dysfunktionell familj som samlas - där kring faderns död - och vi får lära känna dem och nysta upp deras hemligheter.

Min favorit är yngsta dottern Aoife. Hon lider av riktigt rejäla läs- och skrivsvårigheter - vilket ingen verkar uppmärksamma (gjorde man inte det -76 kanske?). Hon fejkar sig fram och lever hela tiden på rädslan att någon ska upptäcka hennes problem. Tänk att inte ens våga erkänna det för sin familj eller pojkvän...

Det är en ganska lugn och lågmäld berättelse men man får lära känna de olika familjemedlemmarna väl och bilda sig uppfattningar om dem. Att det är en het sommar glömmer jag bort under läsningen, jag tänker inte så mycket på miljön alls inser jag efteråt, jag har fullt upp med att hänga med i familjedramat.

Jag gillade verkligen boken och den gick väldigt fort att läsa. Rekommenderas! Den griper tag i mig på första sidan, är väldigt välskriven och spännande.