Ibland ser man en titel och tänker "ja, den här behöver jag nog läsa". Nu har jag läst den och även om jag inte riktigt tar till mig allt så märker jag att jag redan börjat tänka till kring hur jag pratar med Brita och hur jag lyssnar på henne.
Boken är noggrann med att berätta för oss (föräldrar) att allt är vårt ansvar och vi kan aldrig skylla något på våra barn. Nja, skulle jag vilja säga. Visst har vi högsta ansvaret men lite ansvar ska väl våra barn ta också?
Som sagt, lite kritiskt läser jag den och jag är lite lätt allergisk mot fina budord, gurus, meditationsövningar och allt tjafs om att andas - men jag märker samtidigt att jag tar åt mig av vissa delar. Den här veckan har jag försökt att sluta skälla instinktivt på dottern och istället prata lugnt och pedagogiskt med henne. Om hon lägger sina sockor i handfatet och blöter ned dem - vad gör det? Måste jag skälla? Kan jag istället (lugnt och sansat) säga att det där inte var så bra och att vi nu måste hänga upp dem på tork?
Jag har också varit noggrann med att njuta av att få leka med Brita och se det som kvalitetstid - istället för att tänka på alla saker jag "kunde gjort" istället. Att läsa eller blogga är iofs kul men det kan jag ju göra när som helst. Jag måste lära mig att prioritera mitt barn framför mig själv - iaf till viss del. #Lindaläser2016
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar