Ikväll var jag och delar av Bokbubblarna på bio och såg Suffragette. Efteråt pratade vi lite kort om den och funderade på vad man kan säga om den som inte redan är sagt...
Jag hängde mest på för att få komma ut på bio, hade inte koll på vad filmen skulle handla om och var verkligen inte beredd på hur den skulle beröra mig. För det gjorde den - speciellt familjescenerna. Att som mor och kvinna inte ha någon laglig rätt till ditt barn om din man inte vill ha dig där - fy fan! Jag ville inget annat än att slänga mig ut ur biosalongen och springa hela vägen hem (vilket hade varit dumt, tåg är snabbare) och krama min dotter.
Så, en fråga som dyker upp genom filmen är VAD ÄR DE SÅ RÄDDA FÖR??? Seriöst? Vad tror de kan hända om kvinnor får rösträtt? Hur kan det fortfarande finna folk och kulturer som är rädda för kvinnor? För flyktingar? För homosexuella?
Eftersom jag inte är så insatt i varken historia eller politik så avslutar jag här. Filmen var bra, inget jag kommer se igen för, precis som The help/Niceville så blir jag alldeles för arg för att tycka om den. Men ja, jag är oerhört tacksam till alla kämpar som gav sina liv, sitt allt och sina röster för att jag och min dotter ska få leva med alla rättigheter vi idag tar för givet.
redan 1966 sparade jag tidningsurklipp om suffragetter
SvaraRaderaMännen har varit rädda för kvinnliga präster också - kvinnor är ju mycket duktigare!
Det är väl så...
RaderaVet du, jag förstår din frustration för jag tror att många kvinnor tänkte exakt så där även för 100 år sedan. men herregud, vad ÄR det de är så rädda för???
SvaraRaderaHelt sjukt!
Radera