Hade det inte varit för Johannas cirkelläsning av Liv efter liv så hade jag nog aldrig börjat läsa boken - trots det lockande omslaget. Jag är dock glad att jag hängde på. Jag ar läst de första 129 sidorna (pocketversion) och gillar än så länge. Det är lite hoppigt och svårt att hänga med, Ursula dör gång på gång och återföds. Hon får hela tiden en chans att göra om sina val, sitt liv och trots att hon är väldigt ung är det intressant att följa hur hennes tankegång går.Jag gillar verkligen mamman i berättelsen, hon känns härlig och jag tycker det är lite roligt hur hon ser på sina barn. Hon älskar dem alla, ja, kanske inte äldsta pojken lika mycket, men alla de andra :-p Jag förstår henne dock, äldsta pojken verkar rätt vild och otämjbar. Pappan har jag inte så mycket för heller - han har iofs stuckit iväg och krigat "för äventyrets skull" - lite oschysst att lämna mamman ensam med fyra barn. Och tjänstefolk iofs.
Det ska bli intressant att se hur historien utvecklas - jag tycker att det räcker med barndom nu...
Vad skoj det är att du hängde på. Jag hade samma problem att jag gillade omslaget men sen har boken bara stått oläst i bokhyllan så det är tur att jag nu fått tummen ur ;-) Det ska bli intressant att läsa vidare får jag vill veta hur det går för alla.
SvaraRaderaTack för att du initierade! Hoppas vi gillar boken :-)
RaderaJag har "tjuvläst" författarens egna ord om hur boken kom till och hennes tankar om varför hon ville skriva dem. Finns längst bak i pocketversionen...
SvaraRaderaÅh, får ta och spana in det då! Tack för tipset :-)
Radera