Jag tror att jag läste Woolfs Mot Fyren när jag läste engelska på lärarhögskolan för runt 15 år sedan, men jag minns absolut ingenting av den, därför kändes det helt okej att Bokmaskarna valde att läsa den. Jag fick ju äntligen läst Mrs Dalloway för några år sedan och jag vill läsa mer av Woolf.Först känns den ganska så trög, lite svår att komma in i och jag har problem med vilka personer som är vilka. Jag kände att jag läste om familjen Ramsey men inte riktigt tog till mig varken den lilla pojken, den stränga fadern eller den ömma modern, Mrs Ramsey. I sann Woolf-anda så händer allt och ingenting på en enda dag och vi får återblickar, flera olika perspektiv och följa allt som strömmar genom karaktärernas tankar. Lilla james som vill till fyren och fadern som säger att det inte går, det kommer bli dåligt väder. Modern som blir upprörd, måste fadern vara så hård mot sina barn?
Sedan hände något med min läsning. Det blev dags för nästa del i boken, där kriget kommer in och för första gången i mitt läsande liv så lade jag märke till det fantastiska språket som användes för att beskriva hur kriget svepte in och förstörde. Det är så vackert, det är så målande och det är så poetiskt. Jag som alltid hävdat att jag inte lägger märke till språk i böcker reagerade och ville läsa det flera gånger.
Och när alla lampor släckts, månen försvunnit och ett fint regn
trummade på taket, började ett ofantligt mörker strömma ner.
Jag är glad att vi läste den, även om delar av den var lite rörig och svår, men språket är vackert och historien är ganska fin den med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar