Fina Stoner

Förra året såg jag i flera sociala medier att man skulle läsa boken Stoner av John Williams. Nu äntligen hade kön på bibblan minskat och den hamnade hos mig - samtidigt verkar den ha kommit på svenska nu för medan jag började läsa min engelska version så hypades den upp i sociala medier igen som en fantastisk läsupplevelse.

Och jag läste. Och förstod inte hypen. Det händer ju ingenting...

Men sedan började det hända lite. Stackars lilla Stoner (huvudkaraktären) har inte ett så himla roligt liv med sin iskalla fru, en elev (och en kollega) som vill "sätta honom på plats", en dotter han knappt får träffa och ett ganska så inrutat liv. Men så dyker det ju upp lite kärlek och lite drama och jag börjar acceptera den långsamma handlingen och gillar det jag läser. Boken får mig att tänka på flera saker och jag berörs av den. Jag blir upprörd över incidenten med eleven - det faktum att man som lärare ibland inte har någon makt alls om en elev vill en riktigt illa. Det fick mig att tänka på den här artikeln i DN om elever som hävdat att de blivit kränkta - över ingenting.

Boken får mig också att tänka på min Wallflowerutmaning från förra året - den här hade passat in där och jag är lite förvånad över att den inte finns med bland de böcker som läraren får Charlie att läsa*.

Jag gillade boken, men jag kan inte riktigt joina den hyllningskör som pågår för den. Läsvärd och fin, men inte ett måste.



* I boken The perks of being a wallflower av Stephen Chbosky