torsdag 5 september 2013

Hur svindlande är egentligen höjderna?

Jag har flera gånger läst Emily Brontës Svindlande höjder, jag har också sett flera filmatiseringar (den senaste var fruktansvärd) och nu har jag också läst den som seriealbum. Jag älskar romantikens period, jag tycker väldigt bra om det allra mesta som skrivits under perioden men den här är och förblir lika obegripligt dålig varje gång.

Ja, jag säger dålig. Jag gillar den inte, jag förstår inte kärlekshistorian - det är ju inte ens kärlek! Det är ett gäng hämndlystna psykopater som misstar besatthet för passion. Jag känner ingenting för karaktärerna - trots att vi får veta att Heathcliff har det svårt som liten så försvara det inte hans vuxna beteende. Catherine är så självupptagen och okäsnlig så jag vet inte vad och vad är grejen med att ALLA SKA HA FRIKKIN' SAMMA NAMN??? GAAAAAHHH!!!

Pust. Ursäkta. Blev lite till mig där. Nu är jag lugn igen.

Jag tycker verkligen inte att det här är en mäktande kärlekshistoria och när den diskuterades igår hos Bokbubblarna så verkade det som att vi alla var av samma åsikt. Så nu släpper vi storyn, tyvärr fröken Brontë men jag sågar dig och föredrar din syster Charlottes Jane Eyre.

Så till seriealbumet då. Nja, det var väl inte riktigt heller min grej - precis som Anna får jag Starletvibbar à la barndomen. Läskiga bilder - men ändå en eloge till att karaktärerna passar. Heathcliff ser dyster men läcker ut - precis som jag kan tänka mig att han ska vara. Mia påpekade dock igår att en nackdel med bilderna är att man inte ser så mycket av miljön - vilket är Romantikens attribut. Var är de svindlande höjderna nånstans? De försvinner lite i seriealbumet.

Jag tänker dock att ett sådant här seriealbum skulle funka i klassrummet - jag tror att vissa elever skulle uppskatta det - mina datorspelande ungdomar vill kanske ha det visuellt och här får de ändå en klassiker att ta till sig, även om man går miste om sin egen tolkning - men kanske hade originalet varit för svårt och eleven hade ändå inte tagit till sig den? Vem vet, jag tänker ta med seriealbumet och se om någon vill prova.

Tack Argasso för rec.ex.

10 kommentarer:

  1. Hurra, någon som håller med mig! Jag har också undrat vari själva kärleken består.

    SvaraRadera
  2. Jag tyckte inte om Svindlande höjder heller, varken film eller bok. Har aldrig förstått vari charmen ligger.

    SvaraRadera
  3. Snygg kapning! Jag gillar att vi skriver det vi tyckte utan försköning!

    SvaraRadera
  4. Jag gillar verkligen Svindlande höjder och de klassiska seriealbumen, men kände att i det är fallet så tycker jag att karaktärerna är för komplexa för att förstå som serie.

    SvaraRadera
  5. Min meducin är att se ITV:s filmatisering, i form av en miniserie, från 2009 tror jag, med Tom Hardy och Charlotte Riley som stor-Cathy och Heathcliff. Romanen är mkt komplex och det är lätt att tappa bort sig.

    SvaraRadera