Måste den sluta på det sättet?

Det här är första gången som jag lyckats läsa en bok och recensera den på rec.dagen. Boken som får äran är nästa Bokbubblarbok, Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck Vi måste sluta ses på det här sättet. 

Det har varit mycket snack om den här boken, som jag tyvärr missat helt då jag varken läst Bokhoras eller Onekligens blogg - dessutom är ungdomsböcker inte riktigt min kopp te längre. Jag hade en period när jag gillade att läsa om tonåringar/unga vuxna men det slutade tvärt en dag, vet inte vad som triggade det.

Så, hur var den här då? Ja, det är en bra fråga. Jag dras ju liksom med i historien om Jens och Hanna och deras möten. Jag förstår Jens och hans alla tankar och jag är med Hanna i hennes Parisplanerande, men samtidigt så stör jag mig lite på båda två. Om jag tänker efter så har det nog att göra med deras åldrar, de är så unga, så naiva (vilket jag tycker är riktigt irriterande) - det är något som författarna har lyckats fånga och porträttera väl.

Jag vill inte avslöja för mycket vad som händer i boken, men jag tror att ett skäl till att jag inte blev så förtjust i boken är slutet. Jag hade velat ha ett annorlunda slut, gärna det som finns innan epilogen. Boken fungerar inte för mig, men jag kan samtidigt tänka mig att mina elever skulle kunna ta den till sig på ett helt annat sätt. Drömma sig bort till Paris med Hanna, längta med henne efter den frihet som studenten ger (kan man ju tro iaf) och tycka att det är lite spännande med den där "vuxna" Jens. Kanske är det för att jag är så olik de båda som jag inte relaterar och tar till mig boken?

Tack till Gilla Böcker för rec.ex.