Mio min Mio

Igår hade vi möte med Bokmaskarna och pratade av Astrid Lindgren. Eller ja, pratade och pratade, vi hade bestämt att ha frukostmöte och att alla kunde ta med sina barn. Allt som allt var vi sex vuxna och sju barn mellan 4 mån-7 år. Spännande!
Mio min Mio

Jag är inte så hemma i Lindgrens värld som man skulle kunna tro - visst känner jag till hennes kända böcker och kan historierna någorlunda - men jag är uppväxt med Karlsson på taket och det är den enda som mina föräldrar fick läsa för mig - jag älskar Karlsson. Mio min Mio är nog den jag kände till minst - blandade ihop den med Bröderna Lejonhjärta (vilket vi också kom fram till i Bokmaskarna att man lätt gör).

Anyway, när jag nu läste den så funderade jag över hur det ligger till - Bo Wilhelm som den handlar om - har han dött eller fantiserar han bara om det där Landet i Fjärran där hans fader Konungen bor? Det är inte självklart vilket det är, tycker jag. Sedan är det väldigt klassiska sagotecken - det ljusa goda och det mörka onda - dessutom en liten pojke mot den stora, stygga mannen med hjärta av sten. Förtrollade fåglar, flygande hästar och en Konung.

Vi frågade barnen vad de tyckte - E, som jag tror är 7 år, tyckte att den var spännande, men inte läskig. Hans mamma påpekade att det kan vara bra att diskutera en sådan här bok när man läser den högt för barnen. Astrid är ju känd för att ta upp sådana ämnen som död och ensamhet, viktiga ämnen att behandla ihop med sina barn.

Så vad tyckte jag då? Jo, den var väl okej, men jag föredrar fortfarande Karlsson på taket.