Lämna något kvar att önska

Jag har läst så mycket positivt om Grégoire Delacourts allt jag önskar mig att jag blivit riktigt sugen på den. Egentligen var jag sugen på den redan innan - framsidan är riktigt inbjudande med sina härliga färger och, trots att jag inte kan sy, de fina trådrullarna. Jag såg fram emot att njuta av denna mysiga lilla pärla, en riktig feel good. Trodde jag.

Jag blev överraskad. Boken var inte alls vad jag förväntade mig, den var inte alls så munter och mysig som jag trott - vilket jag iofs borde ha listat ut eftersom många av [sekwa]s böcker har något lite dystert över sig. Men här kommer ljuspunkten - det gör inget! Det är något med den här boken som ändå gör att jag gillar den. Jag tror att det är det som jag anser vara lite typiskt franskt - det vardagliga, dystra och fina.

Vi får läsa om Jo som har en sybehörsbutik. Hon har en man som hon verkar älska - fastän han inte alltid behandlat henne så väl, två utflugna barn, en pappa som bara kan minnas 6 minuter tillbaka och två väninnor. Hon har också en blogg som blir mer och mer populär. En dag vinner hon 18 miljoner euro. Kan man köpa sig lycka för så mycket pengar?

Jo, jag tyckte om den här boken, fastän den inte alls var vad jag trodde. Jag gillar att få följa Jos tankar kring vinsten, livet, framtid, nutid och det förflutna. Hon är verkligen en mänsklig kvinna och det går att relatera till henne - hon känns verklig och jordnära.

Ett fint citat ur boken - värt att tänka på:

För det vi verkligen behöver är våra små drömmar i vardagen. 

Det är småsakerna vi måste fixa som får oss att göra upp planer för i morgon, 

i övermorgon och för framtiden; de små oviktiga prylarna 

vi ska köpa nästa vecka och som får oss att tänka att nästa vecka, då finns vi kvar. 

( allt jag önskar mig, s. 127)

Tack [sekwa] för rec.exet!