Löpningspepp med Haag m.fl.

När Lill-Grefvinnan blev två månader började jag jogga igen* - efter ungefär ett års uppehåll (var liksom tvungen att pausa eftersom jag svällde upp som en vattenballong under graviditeten). Jag ser inte mig själv som en joggare egentligen - jag brukar få ett ryck och sätta igång runt jul och håller ut till maj/juni nånting för att sedan sluta springa under sommar och höst och börjar från början igen runt jul. Efter att ha gift mig med Grefven, aka Marathonmannen, och insett att jag är varken lagsport- eller gymmänniska så har jag kommit fram till att löpning är enkelt, kräver inte så mycket tid/material och är bra för en. Alltså ska jag bli en löpare.

Hur ska jag då se till att inte hamna i min vanliga fälla nu i år? Jo, två knep:

1. Jag har (typ) skaffat mig en coach. Min mans systerdotter på 13 år (som lämpligt nog också är vår granne) är en lagom träningsintresserad tjej som gärna tar ut sin moster på en springtur. Fördelen med att springa med henne är att hon vill prata hela vägen och när jag pratar tänker jag inte på hur jobbigt det är. Dessutom är det svårare att hoppa över ett pass när man bestämt med någon annan. Och hon är tuff - "du får inte stanna och gå nu, då har du gjort allt förgäves". När Grefven sagt så då vi sprungit ihop har jag svurit åt honom och gett honom fingret. Man får inte svära och peka finger åt barn/ungdomar - alltså biter jag ihop och springer vidare. Perfekt. För att visa er resultat kan jag säga att jag numera klarar att springa 4 km utan att stanna. Mycket stolt! Om en månad springer jag Vårruset och sedan Blodomloppet - målet är att klara dem (5 km) utan att stanna.

2. Mitt andra knep är att läsa Martina Haags Heja, Heja! - vilket jag gjorde i lördags. Svepte den snabbt och skrattade (som vanligt när jag läser Haag) hela vägen igenom - den är ju helt underbar! Det är verkligen en bok jag kan känna igen mig i - ett kapitel med ursäkter till varför man inte kan springa just idag; tror jag använt nästan allihopa.

Martina Haag började springa eftersom någon trodde hon var gravid med sitt femte barn - vilket hon inte var. Hon stapplade ut och första gången klarade hon att springa 12 minuter (been there!) och numera springer hon marathon (not gonna go there!). Kan hon så kan jag - jag är både yngre och endast enbarnsmamma.

Jag rekommenderar klart boken Heja, Heja! till dem av er som behöver lite pepp inför att börja springa - eller ni som redan springer som vill ha ett gott skratt och lite igenkänningsfaktor. Jag läste högt ur vissa kapitel för Grefven - de var bara så träffande. Att jag dessutom har en hälsning och hennes autograf** längst fram peppar ännu mer!


* Nej, jag började inte jogga för att bli av med mammakilon och se ut som en fotomodell - har aldrig gjort det förr och kommer aldrig göra. Jag gjorde det eftersom jag måste röra på mig. Och kanske förlora något mammakilo. Eller två. Men mest för att få frisk luft. Lite egentid. Och motion.
** Köpte den på Bokmässan - höggravid. Martina tittade på mig och sa: "Du kommer springa Gbg-varvet nästa år om du läser den här". Nja...