Kanske kommer jag återvända vid ett annat tillfälle, jag tycker att den är intressant. Laura Freeman skriver om hur hon lärde sig äta och tycka om mat igen efter flera års kämpande med anorexia. Läsningen blev hennes tröst under sjukdomen och när hon spenderade ett år med att vara läsa Dickens så hände något med henne - hon började förstå hur mat kan vara något gott och inte bara en fiende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar